Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Om vad som föregicks men som vi aldrig berättade för någon.

2015-08-29 09:19:00 i Allmänt

 
Tänkte visa lite bilder från i början av sommaren då allt var nytt, nytt och bara våra familjer visste att det var något som växte i min mage. Här har jag, Linda och Emma "rosérättarrumble", jobb kombinerat med god mat och vin. Vinet ja. Min ursäkt var att jag var tvungen att köra hem då jag inte hade någon skjuts. Under kvällen råkar jag dock göra bort mig. Christoffer ringer för att fråga var en form är eftersom han är hemma och gör pajer till festen den stundande helgen. Jag beskriver var de är och lägger sedan på. Emma och Linda lade ingen vikt vid det. I efterhand har dock Linda sagt att hon misstänkte något eftersom hon vet hur mycket jag gillar vin och alltså borde kunna hämtas av Christoffer då han ändå var hemma.
Från vecka 8 till och med vecka 14-15 var jag trött bortom rimlighetens gräns. Jag ville bara vila/sova. Det här var jobbigt för mig då jag är van att ha tusen bollar i luften men var tvungen att skala av lite och gå ner i varv.  Hade noll extra energi och längtade SÅ MYCKET efter semestern som skulle träda in den 18 juni. Tur att Jax är en bra sympativilar-hund. 
 
Sista arbetsveckan var bara att kämpa sig igenom. Hade ju också anmält Imra på både en sökkurs och en spårkurs och spårkursen var i Åsele (innan jag visste om graviditeten). Tack för bra podcasts och personer att ringa efter vägen för annars hade nog både jag, lilla fostret och bilen varit kraschade för det gick knappt att hålla ögonen öppna efter vägen.
Dagen innan jag plussade hade jag tackat ja till ledningens fråga om jag kunde leda studentfrukosten tillsammans med min kollega Jani. Ja, självklart, kul! tyckte jag då. Mitt under tröttheten i vecka 10, mindre kul. Detta innebar planering, lite nervositet inför uppdraget samt att stå på scenen inför alla studenter och leda något slags program. Jag var 50 % av mig själv, typ. 
Glädjen då jag spelat klart de sista tonerna för skolavslutningen i kyrkan.
Den ännu större glädjande känslan då jag, timmen senare, svängde in på gården, bytte om till myskläder och lade mig i soffan och SOV i två timmar. Orkade inte ens titta på när studenterna åkte ut.
Så kom vi ner till stugan och jag tyckte att magen började puta en aning i alla fall. Här var jag i vecka 15 om jag inte minns fel. Det syntes dock ingenting, men nu hade vi börjat berätta för vänner och släkt också. Magen dök inte upp förrän i vecka 19. 
Under vår Stockholmshelg då vi hälsade på min svägerska Sofia och hennes familj på Värmdö köpte jag det allra första lilla bebisplagget, än fast jag bestämt att inte köpa något förrän efter ultraljudet. Bredvid Sofias jobb låg en superfin, fräsch och välsorterad Second hand-butik och jag gick in. Då såg jag denna pyttebody från Livly ligga på en hylla. Snabbt beslutade jag mig att köpa den då kvalitén var bra och den kostade en tredjedel av vad nya Livly-kläder kostar. Kom hem till stugan igen från Stockholm och lade plagget på byrån i gäststugan och tog en bild. Tänkte att vårt barn kommer passa bra i det där lilla, lilla klädesplagget. Surrealistisk känsla ändå.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

annkristin
Det ska bli så kul att följa dig genom din graviditet både på bloggen och på Instagram :) och sen förstås :) Kram Annkristin
Svar: Kul att du tycker det! :) Kram!
Carolina Lidström
Och jag kan lova dig att bäbisen kommer att simma runt i den där bodyn i början. Jag minns att jag hade massor av bodys i stl 50 som var sååå sjukt små. Men Nikki var ännu mindre. Svårt att fatta hur små de är i början. Och en vecka senare är allt för litet, hehe! Ska bli så kul. Jag längtar!
Svar: Ja, haha, så lär det säkert bli ;) Och så går allt jättefort och så går de i årskurs 1 helt plötsligt, vad hände?! Haha!
Carolina Lidström

Skriv en kommentar