Vi hade precis varit på Mallorca med Christoffers släkt för att fira svärmor som fyllt 50. Hade känt mig extremt svullen i brösten (nu är det bara att vänja sig hörni, för det blir lite kroppsligt snack här framöver, men jag ska försöka hålla det på en rimlig nivå, haha) i två veckor. Ibland kan det ju kännas så innan mens men det här var något annat. Det gjorde ont och det satt i så länge. Tänkte inte så mycket mer på det då utan tänkte mer att det kanske var värmen, att jag snart skulle ha mens och andra faktorer som spelade in. Att vi hade börjat själva "barntillverkningsprocessen" tänkte jag inte så mycket på då (haha, alltså hur är man funtad?). Vi kom hem natten mot söndag och brösten fortsatte att ömma och alla behåar gjorde ont. Jobbade måndagen och på förra läsårets schema hade jag planeringstid från 12.00 och brukade då åka hem och rätta och planera på eftermiddagen och så även denna, kalla vårdag. Jag var så himla trött i kroppen och i hjärnan och kände att jag ville vila en stund, men körde på med jobbet en stund. Sedan kom jag på det. "Jag ska ju få mens i dag?!". Min mens är regelbunden och jag kan räkna ut vilken dag, och nästan vilken tid, den kommer varje månad. Hmm. "Ja ja, jag gör ett gravtest för att utesluta det i alla fall, mensen är nog bara sen...". Jag hade beställt tre graviditetstest på Apotea.se eftersom jag inte ville köpa på Apoteket i Vilhelmina då ryktet skulle starta som en liten löpeld, haha.

Gick på toaletten och testade och var inte ens nervös för jag var helt säker på att mensen var sen och ville bara "utesluta" en eventuell graviditet. Kissade på stickan och... det blev ett plus. På en jäkla gång. Läste instruktionerna och ja, det gick inte att misstolka. Eller kan det vara något fel på testet? Började gå runt omkring uppe i hallen och stirrade bara på den där stickan som visade ett plus som innebar så himla mycket. Klockan var ungefär fyra så jag började fixa med maten. Skulle göra köttfärslimpa och jag stod där med köttfärskladdiga fingrar och gick fram och tillbaka till köksbordet där jag lagt testet för att STIRRA på det gång på gång. Måste ha sett helt sjukt ut. Min första impuls var att ringa Christoffer och berätta på en gång men jag kände ändå att jag ville visa honom det när han kom hem så jag väntade, Tiden gick så långsamt. När han till slut kom hem kände jag mig helt spattig (något han i efterhand inte lade märke till, så jag kanske var mer normal än vad jag kände mig). När vi satte oss för att äta sa jag åt honom att blunda och så lade jag fram testet på hans tallrik och sa att han fick titta. Först tittade han på mig som blåstirrade på testet på tallriken och hans blick sjönk ner och så sa han:

- Vad är det där? En termometer?! Men jag ser inga siffror? Då bröt jag ihop i ett skrattanfall och sa:

- Nej, det är ett positivt graviditetstest, du ska bli pappa! Grattis!

Sedan satt han tyst i tre-fyra sekunder med blicken på testet och sedan sa han, med eftertryck:

- Men faan vad roligt! och efter en liten stund:

- Men hur kan det här lilla plusset visa att det finns något där? och så pekade han på min mage.

- Ja, det fattar jag inte heller, men det är något med urinen. När man bli gravid ökar ett visst hormon och det är det som ger utslaget.

Sedan läste vi instruktionen igen och igen, båda två. Vi bestämde också att jag skulle göra ett test till på tisdagmorgon för säkerhetsskull. Det var positivt. Jag gjorde också ett på fredagmorgon. Det var också positivt. Då började det sjunka in. Vi ska bli föräldrar!