Ord från en överarbetad kvinna
Ni vet den där känslan av att hjärnan kokar över, tiden rinner iväg, tusen saker står på agendan och man har rott några projekt i hamn och är lite trött? Precis den känslan. Den drabbade mig i kväll. Liksom tårarna som kom på beställning. Inte ledsamhetstårar utan utmattningstårar. Att renovera ett kök, repa musikal med elever, ha föreställningar, repa inför a capella-konsert, planera och fixa en trerätters meny med dryck mitt i veckan, träna och tävla hund, repa inför Musikskolans avslutningskonsert som var förra veckan, jobba 100 % (och mer) och samtidigt träna inför ett halvmarathon UNDER tiden som livet pågår.
Maj är en hektisk månad. Det vet jag. Jag har inte ens börjat fundera på musikprogram inför examen. Eller jo, det har jag. Några låtar är klara, men detaljerna är inte där än. När kalendern är full och jag planerat min tid till max orkar jag inte med saker som går fel. Till exempel en bänkskiva som inte passar precis. Ni skulle ha sett mig i kväll när jag gick lös med kofoten för att slita bort den gamla bänkskivan: svetten porlade i pannan, tårarna sprutade, jag svor och det knakade betänkligt i köksbänken men skivan är nu utkastad med stor vrede! Så här i efterhand tycker jag nästan lite synd om den. När den andra skivan (vi har två, en liten och en stor) är på plats lovar jag att visa bilder på köket, men jag vill att ALLT ska vara klart först. /MVH Perfektionisten.
Var vill jag komma med detta inlägg? Jo, gråt ut. Man behöver få ladda ur och ladda om ibland.
Ps: I kväll var jag och Christoffer till Återvinningscentralen och tömde en överfull släpvagn av skrot. Christoffer blev förvånad över att det gick så fort att tömma en släpvagn som vi ägnat tre kvällar åt att fylla (nu var allt visserligen rensat i lådor och hinkar) men det var roligt att se Christoffers min. Jag är lite av en expert där borta och körde fram bilen exakt vid de containrar som skulle fyllas av just vårt skrot men det är jobbigt när andra människor är där och SINKAR en. De går sakta, går fel och är allmänt i vägen. Det bästa jag vet är att åka dit själv på sommarlovet och vara där i lugn ro och KASTA saker. Hehe. Låter som en mycket dryg människa i kväll men tro mig: jag är tacksam och ödmjuk inför livet också!
Kommentarer
Evy
Oj vad jag känner igen ditt stress beteende, jag är precis likadan. Men då " Carro" är det skönt att ha en lugn " Berg (are ) " vid sin sida. Eller hur? Sätt dig nu ner och ta ett djupt andetag och tänk på att allt kommer att ordna sig. / kram
Svar:
Carolina Lidström
Johanna L
Jag känner igen den där känslan så väl, när frustration och trötthet övergår i tårsprutande urstyrka. Och efter man väl rasat ihop så blir man som så klarsynt pch rationell. Superbra!
Och du, vad fint köket blev! Och det där talet, puh, så rörd jag blev. Och sist men inte mminst: heja dig, du är så bra!
Och ps, det blev ett B på examensarbetet, tack för ditt bidrag!
Och du, vad fint köket blev! Och det där talet, puh, så rörd jag blev. Och sist men inte mminst: heja dig, du är så bra!
Och ps, det blev ett B på examensarbetet, tack för ditt bidrag!
Svar:
Carolina Lidström