Som ni vet, och kan läsa om i kategorin "Jobbet", brinner jag verkligen för mitt arbete att leda ungdomar till kunskap och coacha dem på vägen dit. Jag har nu jobbat tre år som lärare i musik, svenska och som sångpedagog via den kommunala Musiksskolan. I dag sa jag hejdå till den klass som jag och min superduperkollega Hans varit handledare för i tre år. Tårarna rann och ord utbyttes som kommer stanna kvar längst in i hjärtat.

Under de här tre åren har jag lärt mig oerhört mycket, både av mina kollegor men framförallt av eleverna. De är de allra bästa läromästarna. Funkar inte relationen till eleverna funkar inte vilken pedagogik som helst. Du måste ha dem med på tåget för att kunna utveckla dem och utveckla dig själv.

När jag pluggade gjorde jag det i fem år och tog då en examen där jag är behörig att undervisa i musik från år 1 till och med gymnasiet samt i svenska från 7-9 samt gymnasiet. Efter tre år på högstadiet känner jag att gymnasiet är något som lockar mer och mer och jag har känt det särskilt den sista terminen. Pirret och suget efter gymnasiet blev större när en tjänst som svensklärare vid Malgomajskolan, ortens gymnasieskola, dök upp. Jag skickade in min ansökan och jag fick jobbet!

Jag har skrivit på för läsåret 14-15 och kanske fortsätter jag, om jag ges den möjligheten, eller så saknar jag Hembergsskolan för mycket. Under det kommande läsåret kommer jag att vara tjänstledig från Hembergsskolan och jobba vid Malgomajskolan på 60 % (svenska) och resterande 40 % kommer jag fortsätta mitt jobb som sångpedagog via Musiksskolan. Det hela känns mycket bra och jag är redan nu mycket peppad på höstterminen. Först väntar dock ett mycket efterlängtat sommarlov (säger fortfarande sommarlov för det låter finare än semester) på 8 veckor. Hej hej sommarlovet! Jag kommer snart! Ska bara jobba fyra dagar till!