Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Betty Lidström

2014-02-12 18:20:00 i Allmänt

Det här är min gammelfarmor Betty. Hon dog när jag var liten, men jag hann sitta i hennes knä och lyssna till hennes långsamma bondska och se hur hon, så fort den första vårsolen tittade fram i februari, tog fram sin stol och satte sig utanför bron för att låta solens strålar värma hennes hud. Det här är en bild jag hittat i ett gammalt fotoalbum. Den väcker så många frågor. Vad tänkte du på, gammelfarmor Betty? Vad tittade du på? Vad är det som får dina anletesdrag att både se finurliga och eftertänksamma ut? Vet du? Jag har kvar den där kaffekvarnen du håller i dina händer. Den står på min fläkthylla i köket. Jag bor till och med här hemma på gården! Det trodde du inte va? Tänk om du fick komma och hälsa på mig. Vad vi skulle prata! Du på din genuina bondska och jag på min utjämnade västerbottensdialekt efter åren i Umeå och efter den språksocialisation vi nu genomgår i modern tid. Det är så mycket som förändrats.
Du sitter där med kaffekvarnen och kanske har du suttit där i tio minuter. Kanske en timme. Tiden är inte lika viktig där. Det tar den tid det tar och det man inte hinner på tisdag gör man på onsdag, eller kanske på torsdag om onsdagsvädret är dåligt. Tar vi en bild idag på någon håller personen med största sannolikhet en mobil i handen. En smart telefon. En smart telefon? Va e nä för na töcke påhitt, kanske du undrar. Jo, gammelfarmor Betty, det ska jag förklara. En smart telefon är en telefon du kan ringa med, skicka textmeddelanden på, surfa på internet (du vet där där som folk trodde "var en fluga", men nu är så stort att det inte går att förklara), spela spel, samla appar.. Ja, alltså, det är inte så lätt att förklara. Men vet du. Det gör inget. Jag tror nämligen att din tid där på stolen - med kaffekvarnen i handen, och tanken långt vilandes bortom något jag aldrig kommer få veta - var betydligt mer närvarande än den stund vi sitter på en stol med en smart telefon i vår hand. I synnerhet när någon annan sitter mitt emot.
Jag har en gammelmoster som heter Lillan och med henne pratar jag ofta om sådana här saker. Om hur det var förut. Om hur hon tänker om det som är nu. Lillan säger alltid kloka saker och hon har en gedigen livserfarenhet vid sina snart 90 levda år. I somras frågade jag henne om vad man minns av livet och hon svarade att det var de stunder man trodde var "de små stunderna". Det var inga storslagna kalas, inga uppvaktningar, inga påskaftnar eller den första kyssen. Det var de små stunderna hon minns och som hon bär med sig, och samlar på sig, än idag. Jag underskattar aldrig äldre människor, det ska man inte göra. Gammelfarmor Betty, vet du vad jag tror? Jag tror att stunden där på stolen - med kaffekvarnen vilandes i din hand, kanske radions skval i bakgrunden och en fluga som envist surrade mot en fönsterruta du bestämde dig för att tvätta en annan dag - kanske är en liten stund som egentligen var en stor stund?
 

Kommentarer

Eva-Maria Lidström
Fint skrivet om faster Betty. Kommer ihåg tidigt 1950-tal när faster Betty och farbror Karl bodde där du Carolina nu bor. På söndag, som då fortfarande var vilodag, brukade jag få följa min mamma och hälsa på. Då satt faster Betty söndagsfin vid köksbordet och hade tagit sig tid att läsa en veckotidning. Efter kaffet, som jag också fick dricka, satt jag på soffan och lyssnade på vuxenpratet tills jag somnade en stund. Man fick veta mycket av vad som hänt förr genom att lyssna på dom äldre. Ja det var andra tider trots att det inte är så länge sen, eller det kanske det är?/Eva-Maria
Svar: Tack!
Ja, de äldre har ett speciellt sätt att samtala på. De hinner prata till punkt på ett sätt som man inte hinner idag. Det är lite sorgligt. Å andra sidan är det ju en tid man tar sig, alltså tiden för samtalet. Jag tror att det är viktigt. Tack för din kommentar!
Carolina Lidström
Johanna L
Vilken fin text! Du skriver så bra Carolina! Jag älskar att läsa dina texter, du knyter ihop orden så väl och förmedlar så precisa känslor. Det gör mig glad att du vill dela dina ord med oss läsare :) Tack!
Svar: Tack snälla du! Blir jätteglad över dina ord! Tack för att du läser!
Carolina Lidström
Pappa
Tack för ett fint inlägg !
Den där bilden tog jag med fin första kamera, en Canon AE 1. Den köpte jag för min första lön när jag jobbade i Stockholm. Vi köpte påse med kaffebönor i en affär innan vi tog tåget och rälsbussen hem till Vilhelmina.
Farmor blev väldigt glad när hon fick bönorna.
Hon malde dem med kvarnen, kokade kaffet på vedspisen serverade med våfflor.
Hon var Dalasjös häftigaste barista. All världens latte, espresso och andra påhitt hade ingen chans mot dessa gudomliga droppar.
Hälsningar Pa och Ma
Svar: Mycket väl spenderade slantar! Gott med kaffe och våfflor! Hoppas ni har det bra och pappa, det är tur det inte finns några elefanter på Cran Canaria! ;) Kram!
Carolina Lidström
KKVL
Mycket väl formulerad text om gammelfarmor Betty asso :)

Minns när vi var små barn och sprang över till hennes hus för att hälsa på. Hon bjöd alltid på polkagrisar ur hennes polkagrisskål. Så tacksam för att jag nu har den i min ögo. Den skålen kommer att gå i arv!

Vi ses imorgon! Välkommen till Umääää och kör lugnt.

Skriv en kommentar