I går åkte jag till jobbet i vanlig ordning och började förbereda för dagen. Sedan började jag känna mig dåsig och yr och så fick jag en diffus smärta i musklerna. NEEEEEJ! tänkte jag, jag som klarat mig hela hösten utan att bli sjuk trots att ett flertal elever hostat, snorat och haft feber. Jag sjukanmälde mig och åkte hem och tog feber: 38,2 vilket är som nästan 39 för mig som är så lågtempad. Buhuuuu. Tycker synd om mig själv i detta nu. När jag kom hem sov jag i fem timmar i sträck. Tur att jag har Jax som är det bästa sällskapet. Han sympatisover tillsammans med mig och tycker nog att det är rätt skönt att slippa hundgården i detta busväder (han skulle i och för sig ligga och dröna på golvärmen inne i hundhuset så det skulle nog inte gå någon nöd på honom direkt, men JAG tycker i alla fall att det är mysigare att ha honom inne som sällskap).

Efter frukosten gjorde jag ett försök till att rätta elevarbeten och det gick sådär, men efter en alvedon känner jag mig lite piggare så jag ska försöka göra ett ryck nu igen. Får så himla dåligt samvete att vara borta från jobbet, kan knappt slappna av trots att jag ligger på soffan och fryser och yrar av febern. Jag skulle ju inte göra ett bra jobb på skolan direkt. Eleverna klarar sig fint utan mig i några dagar. Men ändå! Åh. Detta kval, alltså.

Måste kurera mig så jag är frisk till på fredageftermiddag då vi ska åka till Östersund och umgås med Christoffers syskon!