Ja. Vad ska jag säga? Imra låg hela platsliggningen och när vi gick tillbaka till hundarna reste hon sig och kom fram till mig. Det har ALDRIG hänt förut och typiskt att det ska hända just i tävlingssammanhang. Jag var SÅ besviken eftersom det bara var att säga hejdå till första priset. Jag gick och värmde henne och tänkte att jag har två alternativ: antingen surar jag ihop eller så laddar jag om och ser tävlingen som ett träningstillfälle istället. Alternativ två fungerade som synes utmärkt och både jag och Imra gick av planen nöjda och glada. Det hade krävts ynka 5,5 poäng av 10 på platsliggningen för att vi skulle klara ett första pris, så det känns riktigt surt. Jaja. Den största segern för mig i dag är att jag lyckades ladda om mentalt och ändå genomföra ett program med fina poäng på de övriga momenten.