Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Sabina 30 år!

2013-05-06 21:08:56 i Allmänt

Det var en varm junidag året 2007. Jag anlände till mitt nya sommarjobb och jag och de andra sommarvikarierna guidades runt av personalen. Det var så vi möttes. Jag och Sabina. Vi bodde ganska nära varandra på den tiden och började gå promenader och träna tillsammans på IKSU.
Sabina är en väldigt öppen person då man lärt känna henne och då hon började berätta personliga saker för mig kände jag att vi hade blivit riktigt nära vänner. I april 2008 föddes lilla Olivia och Molly fick en lillasyster. Jag minns att jag hälsade på hemma hos dem och Olivia låg som ett litet knytte på sängen. Inte visste jag då att Molly och Olivia skulle komma att betyda så mycket för mig. 
En sommar visade Sabina Norrbyskär för mig. Hon har spenderat alla sina somrar där då de har sitt sommarhus där. Man visar bara sina bästa platser för sina bästa personer, tycker jag. Och visst kändes det speciellt att stiga i land på denna fantastiska plats som betyder så mycket för Sabina. Jag har hunnit med två midsommarfiranden och några sommarmiddagar på Norrbyskär sedan jag landsteg första gången.
Sabina besitter en speciell egenskap. Hon vet ofta saker om mig eller saker som kommer hända mig innan jag vet det själv. Hon kan säga hur det kommer att bli innan jag ens har en aning. Hon kommer alltid med goda råd, ibland saker som kan vara jobbiga att ta till sig, men det är ärligheten i hennes ton och i hennes gester jag tycker om. Hon knusslar aldrig något eller med någon - Sabina är rakt på sak och det är alltid tydligt var hon står.
Vi har gått igenom så otroligt många saker tillsammans - vi har varit överlyckliga, besvikna, missförstådda, glada, ledsna, trötta, peppade, exalterade och i alla sinnesstämningar har vi kunnat prata med varandra. Funnits där. Några av de roligaste minnena jag har har jag tillsammans med Sabina. Hon är sådär spontant äventyrlig, något som jag, planeringsfreaket, kan behöva ibland.
Det finns ingen som kan dra så galna skämt och bjuda så mycket på sig själv som Sabina kan. I nya sällskap kan hon ibland vara lite reserverad, men känner hon sig avslappnad har ingen i rummet en tråkig stund.
Sabinas mamma gick bort i cancer i november 2010, om detta har jag skrivit en hel del (det finns i månadsarkivet) och det finns så mycket att säga. Hur Sabina ringde och var tom på ord. Hur hennes kramar kändes och hur hon dagen efter hennes mammas bortgång kom på min konsert. För att hon inte ville missa den. Hon berättade en gång hur hon ville ringa sin mamma och berätta om saker och hur hon tog upp telefonen och i ögonblicket efteråt kom på att det inte gick att ringa. Att ingen skulle svara.
Hur det känns att förlora en förälder vet jag inte, men en sak vet jag och det är att det krävs mod att vara stark. Att klara av. Jag sa till Sabina att "det är okej att du bryter ihop nu. Ingen skulle någonsin skulle döma dig". Men hon bara tog min hand när vi sjöng på begravningen och fortsatte att sjunga medan mina tårar forsade nedför kinderna när jag såg hennes båda barn sitta i kyrkbänken och gråta.
Sådan är hon. En kvinna med ett ofattbart stort jävlar anamma. Idag fyller hon 30 år. Grattis på din dag min kloka, starka, underbara vän. Jag älskar dig!
 

Kommentarer

Sabina
Men åååå, min finaste Carolina :) Jag blir alldeles rörd till tårar när jag läser allt fint du skrivit om mig! Och många av dem där bilderna har jag aldrig sett, vill gärna ha dem :) Tack finaste du! Jag älskar dig, nu och så länge jag lever! Puss

Skriv en kommentar