Lillan
Det finns en person som jag tycker väldigt mycket om. Jag gillar henne för hennes varma personlighet. För hennes förmåga att lyssna och för hennes förmåga att sätta ner foten då hon anser att en gräns är nådd. Hon hetter Gunvor, men alla kallar henne för Lillan och i september fyller hon 87 år. Lillan kommer alltid och hälsar på när vi är nere i stugan och hennes hem står alltid öppet för besök. Hon har alltid mysiga, stora koftor på sig och säger "Jarå, jarå, jarå" och viftar med händerna.
Lillan är mitt uppslagsverk när det kommer till växter. Hon kommer ihåg precis alla namn och vet hur och var allt växer.
Lillan är en "doer" av rang. Det imponerar verkligen på mig. Här har hon ställt upp virke som hon målat. Hon ska få hjälp att renovera farstukvistens tak.
När hon berättar något kryddar hon alltid historierna med ett yvigt kroppsspråk (älskar att jag har ärvt den egenskapen från mammas släktsida) och hon engagerar sig i olika frågor. Hon lyssnar dagligen på radio och ser på nyheterna varje dag. Hon anser att man måste hänga med i vad som händer ute i världen, både lokalt och internationellt. Du kan diskutera valfri konflikt med henne - så väl politiska och/eller ekonomiska konflikter och konflikter baserade på religion och hon har alltid något att säga om saken. Och hon "hummar" och "mumlar" inte - hon har en åsikt av tyngd som på ett snyggt sätt bygger vidare och fördjupar konversationen.
Åh! Den här bilden är en av mina absoluta favoritbilder. Det är sommar, man kan plocka litervis med kantareller i skogen och försjunka in i svamprensande en hel eftermiddag. Här är mormor och Lillan. Bilden tog jag i somras. Kanske den sista på de två systrar tillsammans? Vi saknar dig, mormor!
Jag vet inget så mysigt hus som Lillans. Det är ett stort torp i slutet av en stenig väg, mitt ute i skogen. Det finns kakelug, vedspis och golv med breda tiljor. I somras när vi syskon var nere i stugan satt vi och drack kaffe och så berättade Lillan om barndomens jular "när far satte vid julgranen hela aftonen för att vakta de levande ljusen". Älskar att höra gamla människor berätta om den gamla tiden.
Så här ser det ut, och så alla äppelträd runt om! Lillan älskar katter och vissa är vilda och vissa är tama och de går alla omkring på gården och får sin beskärda del uppmärksamhet. När vi barn var små bodde det en huggorm i jordkällaren och Lillan döpte honom till Hugge.
Kan aldrig ta nog med bilder på husets fönster. Mina drömmars fönster. Höga, spröjsade och med djup blombräda som man kan sitta på.
Fina, kloka Lillan. I sommar ses vi igen!
Kommentarer
KKVL
Härligt inlägg syrran! Ser mycket framemot Lillans kafferep i sommar :)
Jag blir helt stum! Det huset skulle man ha!
Svar:
Ja, det är så otroligt mysigt där!
Carolina Lidström