Sommaren 2012 var fantastisk på många sätt. En helg kom min gymnasievän Emma och hälsade på. Då var det juli, varmt och "yes, jag kan läsa en timme till för jag har ingen tid att passa imorgon". Nu är tider det enda jag passar, ständigt med en blick på klockan. Tiden går dock väldigt fort på mitt jobb. Jag kommer dit på morgonen och så helt plötsligt är klockan 16.30 och då kvällar jag. Tiden är också förgänglig. Ibland hinner man inte. Kommer inte i tid. I tanken, i tiden, i det viktiga reflekterandet. Det är då tiden blir farlig. Det är då den går för fort.