Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Mitt Bullerbyn.

2012-05-27 19:26:40 i Huset


Här sitter jag på huk och rensar ett av mina land. Gunder cyklar förbi. Marianne går längs vägen. Lena kommer  och går längs gräsmattan och hälsar på. Håkan kör sin traktor och förbereder utbyggnad. Lovisa vaggar Oskar till söms i vagnen och jag frågar om de vill komma över på fika om en stund. Patrik och Evelina cyklar förbi och leker en stund med Imra. Mamma koppeltränar Imra. Pappa fixar staketet. Ludvig går förbi och frågar om något skolarbete. Från Karl-Johan och Kerstin hörs hammarslag eka över sjön. Det här är mitt Bullerbyn. Jag kan inte beskriva min kärlek till denna plats för det ryms inte här. Det finns i mig och jag hoppas det syns.

Det har hänt en hel del uppe på backen det senaste året. Jag flyttade in i farmor och farfars hus i augusti. Viking flyttade till ett ålderdomshem så hans dotter Kerstin och hennes Karl-Johan flyttade hem och nu byggs det för fullt. Farfars kusin Ragnar gick bort för ett tag sedan och hans hus med Dalasjös bästa läge blev till salu. Jag var rädd att någon tysk jägare skulle köpa det för skogens skull och vara här och jaga max 2 veckor/år, men så blev det inte! Det blev det bästa tänkbara: ett ungt par med en liten son på ett år köpte huset med skogen, flyttade in och även där byggs det nu för fullt.

Jag läste någonstans att bra grannar är något av det bästa man kan ha och äntligen förstår jag innebörden av det.

Kommentarer

Åh, det där känns ju bara så himla mysigt!



Och ja, jag hade en vän som sa så fina ord om att jobba inom äldreomsorgen igår.

"Tänk att få finnas där för en människa, som jobbat hela sitt liv och har så mycket mer erfarenhet än jag ens är i närheten av, och få ge dom det dom behöver. Det är en sådan ära att få finnas där för dom och det gör att man vill anstränga sig in i benmärgen bara för att dom ska få det så bra som det bara är möjligt."

Skriv en kommentar