Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Fem gånger mars.

2012-03-19 19:47:55 i Allmänt

Roade mig just att blicka tillbaka i arkivet.
Vi ska se vad jag pysslade med under mars 2008:

"Olle Nyman kära läsare; det är helgens musiktips. Jag blev under gårdagen, som var betydligt bättre än denna fredag på alla tänkbara vis, introducerad till Olles underbart kreativa stämma - för ja - han är kunskapskreativ i sin imponerande musikalitet. Han leker för att han kan det. Ungefär som att veta hur man använder semikolon om vi ska snacka språkriktighetstermer. Semikolon används när punkt känns för stort och komma för litet. Jag använder det dock när jag liksom vill hejda meningen för ett slag för att på så sätt skapa någon slags effekt; jag vet dock inte om jag lyckas?

Olle använder ett musikaliskt semikolon, vi kan kalla det för brantbalansering - han liksom töjer på gränserna - och ja, han lyckas med det. Jag önskar att även jag kunde klara av det där med brantbalanseringar och övriga spörsmål på ett högst oklanderligt vis. Men icket."

Under mars 2009 skrev jag om frukter.. tydligen:
"Sitter fortfarande på skolan och äter upp innehållet i dagens andra matlåda. Äter ett päron till efterrätt och njuter av den perfekt mogna konsistensen. Funderar på vilken frukt som är min absoluta favoritfrukt. Vid extrema blodsockerfall är bananen min räddare i nöden. I strålande februarisol älskar jag blodapelsinen. I november överkonsumerar jag och många med mig clementinen. På somrarna i stugan tycker jag om att äta solvarma persikor. Just idag älskar jag päronet. Det perfekt mogna päronet. Jag undrar när stunder blir perfekt mogna och om de ens blir det? De kanske är omogna hela tiden så att man måste stå ut med karten och smaken och konsistensen och tiden och.. ja.. vad vet jag?

Nu : Kör!"

I mars 2010 fortsatte jag på det smått filosofiska stråket i mitt bloggande. Frukterna är med även här!

"Det är lustigt det här med livet. Ibland är det som om isvindarna i förrgår lindat sig kring alla ens vener och ibland vill man bara dricka skratt, andas kärlek och inspireras av hoppet. Vet inte om det är solen, om det är Elin Örebrands nya album, om det är mina långa fingrar som gör som jag vill på gitarren, om det är de fina ord jag fick av en vän igårkväll eller om det helt enkelt är för att blodapelsinerna är så jävulskt goda nu för tiden!


Nu fattas bara bar asfalt. "

I mars 2011 skrev jag anledningarna till att jag aldrig kommer bli en Yogi:

"Imorse var jag och Idamari på spinning tätt följt av yoga. Behöver jag nämna vad vi gillar bäst? Jag kommer aldrig bli någon "yogi" av följande enkla anledningar:

- Jag är för högljudd. Så fort jag kommer in i "Lissabon" på IKSU får jag en ilande känsla av den tryckta tystnaden som vilar i salen. Prata måste man väl få göra?

- Jag är för otålig. Krigaren och solhälsningen i en kvart? Det säger allt.

- Musiken är för låg så jag kan inte nynna med i improviserade stämmor utan att upptäckas.

- Jag somnar ALLTID under avslappningen UTAN att hitta den INRE FRIDEN det ständigt tjatas om.

Ikväll ska jag jobba på gården med ungdomarna. Kan vara 100 % säker på att vi inte ska yoga. Känns stabilt."



Idag, den 19 mars 2012, har jag arbetat, spelat trummor på orkesterrepet och blivit så frustrerad att jag ville bryta sönder trumstockarna, löptränat på skoterspår och inte ätit mindre än tre blodapelsiner. Se där. Ikväll ska jag nog filosofera lite i vanlig ordning. Mycket är likt.





Skriv en kommentar