Att redan sakna närheten
I helgen har jag varit i Skellefteå, fast vi var mest ute i Drängsmark i Johannes mammas mysiga stuga. Det ska jag skriva om imorgon. Nu vill jag skriva om Johannes.
Vi har nu haft vårt distansförhållande ett år och har lika länge kvar innan vi kan bo ihop. Under året har vi strävat efter att ses varannan helg, ibland har det blivit mer, ibland mindre. De senaste tre helgerna har vi setts varje helg och aldrig har uttrycket "mycket vill ha mer" känts mer relevant. Jag vill ha mer. Mer av mjuka händer mot mitt hår, mer av gitarrklinkande kvällar, mer av pedagogiska, tålmodiga teknikförklaringar när jag inte fattar någonting, mer av klokt resonerande och noga överväganden. Johannes är liksom en blinkande fyr ute i havet. Han finns där. Han märks. Och han står kvar. Varje gång vi ses känns det som om vi lär känna varandra ännu mer och knyter ett starkare band. Älskar honom så himla mycket.
Vi har nu haft vårt distansförhållande ett år och har lika länge kvar innan vi kan bo ihop. Under året har vi strävat efter att ses varannan helg, ibland har det blivit mer, ibland mindre. De senaste tre helgerna har vi setts varje helg och aldrig har uttrycket "mycket vill ha mer" känts mer relevant. Jag vill ha mer. Mer av mjuka händer mot mitt hår, mer av gitarrklinkande kvällar, mer av pedagogiska, tålmodiga teknikförklaringar när jag inte fattar någonting, mer av klokt resonerande och noga överväganden. Johannes är liksom en blinkande fyr ute i havet. Han finns där. Han märks. Och han står kvar. Varje gång vi ses känns det som om vi lär känna varandra ännu mer och knyter ett starkare band. Älskar honom så himla mycket.
Kommentarer
Elisabeth
Du skriver som vackert om Er relation - och jag som också får träffa Er ibland kan se att Ni har starka band.....och Johannes är som en fyr...det kan jag också se. Älskade ungdomar - jag är så glad att Ni finns och att Ni har varandra.