Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Om att orka för att man gillar det man gör

2012-12-15 23:05:00 i Allmänt

Den senaste tiden har jag jobbat mer än normalt mycket. De senaste två veckorna har varit brutala. Jag har levt mitt jobb. Jag har vaknat mitt i natten av idéer, lösningar på problem eller av en tanke kring formulering av ett omdöme.
 
I torsdags var jag nästan rörd till tårar av mitt fantastiska luciatåg där jag och ett gäng tjejer bjöd på en stämningsfull luciamorgon för elever och personal vid skolan. Jag sa till dem att de är dem som gör min löneökning. Utan dem skulle jag ju inte kunna göra ett jobb. Idag har vi lussat på äldreboenden runt om i Vilhelmina. En gammal tant sa: "Ji sjung ju så vackert att man börj på grin"!
 
I torsdags gick skolans årliga innebandyturnering "Lusseliret" av stapeln. Förra året kom min och Hans klass 3:a. I år sa jag till dem, redan i september, att vi skulle vinna. Det fanns inget annat att satsa på. Och vad gör de? De köttar genom allt motstånd och vinner varje match i gruppspelet och får sedan möta hårt motstånd i finalen. De står 3-3 efter 7 minuters förlängning. Jag vankar av och an, kan inte prata, inte heja, knappt andas och tänker bara: Snälla, kan inte bara någon lägga in den i krysset?! Och så helt plötsligt händer det! Min älskade klass gör det. De tar hem det. De vinner. Och ingen behöver det mer än dem. Helt plötsligt fick stolthet en helt ny dimension.
 
Idag när vi lussade på hemmen tänkte jag att det jag gjorde då - att rätta till glitter som satt snett, knyta det röda banden i fina knutar, peppa, truga i pepparkakor för att hålla blodsocker uppe, blanda saft, hjälpa till med stämmor, spela piano - var det enda rätta att göra denna lördag.
 
Det är ingen konst att älska sitt jobb med elever som älskar att lära.
 
Det är heller ingen konst att orka kämpa när man får ledigt en måndag för att "man gör ett bra jobb" och att de är "rädda om mig och att jag behöver vila".
 
 

Kommentarer

Det krävs en speciell sorts person med en speciell sorts drivkraft också, det får du inte glömma. Hur mycket du än älskar ditt jobb går det inte att förneka att du är en helt makalös person med helt makalösa egenskaper att driva igenom och utföra. Det beundrar jag dig för. Hoppas din lediga måndag varit supermysig. Snart ses vi! Kram

Skriv en kommentar