I veckan har jag druckit kopiösa mängder glögg, bränt mig på tevatten med honung i, lyssnat på låtar som är förut för 10 år sedan, serverat kaffe till söta tanter med basker, sagt "var så god, ta en sockerbit till", tänkt att jag ska ta tag i hallen ungefär varje kväll, men livet har kommit emellan, träffat personer som också hatar när folk skriver "i mot" istället för det korrekta "emot", jag har handlat tunnbröd för ockerpriser, men vad gör man inte för sina elever? Jag har fortfarande inte flyttat på stubbarna på gården, jag har sett julkalendern och ätit adventsfrukost, jag har blivit hyschad av mina kollegor för att jag pratat för högt i matsalen och jag pratar fortfarande högt och kommer nog alltid att göra det, särskilt när jag pratar om saker jag brinner för med personer som engagerar sig.

 

Jag har vandrat längs gator på snöknarrad mark, jag har bogserat hem en bil åt en äldre herre som fått minnet påverkat av den allt stigande åldern, jag har eldat många ljus, jag har skrattat åt dialektimitationer, jag har fikat fem gånger på en dag, jag har klappat fina hundar som hårat av sig på mig, jag har planerat julfest med två fantastiska kollegor och lagt huvudet i händerna för att jag skrattat så mycket, en uppstoppad uggla har stirrat på mig, jag har sett en kamel och en åsna. Några små får dök dessutom upp och sprattlade omkring av "göralöshet". Jag har kommit tvåa i bowling i ett sällskap på fem personer, sjungit RENT-låtar samtidigt som jag torkat disk, fått godisstrut som "var till alla barn", spelat piano och känt vilket fantastiskt instrument det är. Nu säger jag dessutom hejdå till november och hej till december, årets mest hektiska jobbmånad.