Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Du är borta men i varje rum har jag minnen kvar.

2012-12-17 11:30:00 i Allmänt

Mormor kommer aldrig mer tillbaka men hennes grejer är utdelade i våra hem. Jag fick morfars dragspel.
 
Fick även mormors fina gulddroppörhängen som hon alltid bar. Jag har inte tagit av mig dem sedan jag fick dem.
 
Och i mitt sovrum hänger nu mormors brudklänning. Provade den för skojs skull och den satt nästan läskigt perfekt på mig. Det finns en liten jacka också med tusen små tygbeklädda knappar.
 
Tyget skimrar så fint när ljuset faller rätt.
 
Saknar mormor så himla mycket. Tycker att hon ska komma tillbaka. Tycker att de ska ringa från himlen och säga: nu är er mormor frisk. Hon har bättrat sig nu så hon kan komma hem till er och fira jul, be om fotbad, plocka kantareller, laga köttfärslimpa, baka pepparkakor precis efter hennes eget recept (det godaste så klart) och ligga på sängen och lösa korsord.
 
Men det händer inte. Det kommer aldrig att hända och den insikten gör så ont.
 
 
 
 

Kommentarer

Åh, jag hade ju på mig min mormors bröllopsklänning på studenten - En knälång 60-tals klänning i spets. Den satt, precis som du säger, läskigt bra på mig. En helt obegriplig känsla ändå!

Skriv en kommentar