Idag hade jag och min klippa till kollega Hans styrt Öppen Scen på Hembergsskolan. Av skolans drygt 200 elever uppträdde nio stycken (plus jag och Hans som spelade en egen låt plus ett öppet spontanjam med några av eleverna) och det tycker jag är en himla bra uppslutning och ni ska veta hur mycket mod, pepp och övning som ligger bakom de där få minuterna på scenen.

När jag hörde alla elever sjunga, spela och när jag fick se foton de tagit kände jag den där omtalade lärareuforin: tänk att jag får vara med om det här. Att det är mina elever som kommer och är gula i ansiktet av nervositet, att det är mina elever som sjunger egenskrivna låtar (en på spanska dessutom!) att det är mina elever som kommer och gråter av lättnad i ens famn för att nervositetsadrenalinet släpper och de kan andas ut, att det är mina elever som kommer med egna initiativ och vågar.

Repris på detta, ja tack!

Nu ger jag mig själv en klapp på axeln efter att uppstyrning kring detta projekt och tar mig en genomlyssning av ett av mitt gamla favoritband: Deportees nya skiva.