Skriftliga fel jag stör ihjäl mig på, del 2
Idag är jag återigen irriterad över det svenska folkets oförmåga att stava rätt.
Ett vanligt fel jag stöter på flera dagar i veckan är detta:
Huvudexempel:
- Ni är välkommen.
Andra exempel:
Vi kände oss vilsen.
Vi är bortkommen.
Då vi lever under 2000-talet då "ni-andet" inte längre är speciellt vedertaget då det kommer till seder, betackar jag mig från detta.
Det är fel rent grammatiskt för att "Ni" och "Vi" står i pluralform (det vill säga flera) och om meningarna ska bli korrekta måste man därmed ändra adjektiven "Välkommen", "Vilsen" samt "Bortkommen" till "Välkomna", "Vilsna" och slutligen "Bortkomna" för att få dem att passa till pronomenen "Ni" och "Vi". Vill man däremot säga "Välkommen" får man lägga till singularpronomenet "Du" följt av "är". Så får man naturligtvis göra, men att blanda ska man avhålla sig ifrån dels för att det är ett språkfel och dels för att det är extremt fult i text.
Fel:
Ni är välkommen.
Rätt:
Du är välkommen.
Ni är välkomna.
Förstår ni?
Vi har ofta vår dialekt att skylla på när det bråkar till sig för oss gällande denna skrivregel. Men! Glöm ej: skilj på talspråk och skriftspråk. Dialekt i skrift är charmigt till en viss gräns.
(Den uppmärksamme/a läsaren lägger märke till att adjektivet "Välkomna" även kan vara ett verb, beroende på i vilket sammanhang det används. Visst är det spännande med språk, hehe?)
Ett vanligt fel jag stöter på flera dagar i veckan är detta:
Huvudexempel:
- Ni är välkommen.
Andra exempel:
Vi kände oss vilsen.
Vi är bortkommen.
Då vi lever under 2000-talet då "ni-andet" inte längre är speciellt vedertaget då det kommer till seder, betackar jag mig från detta.
Det är fel rent grammatiskt för att "Ni" och "Vi" står i pluralform (det vill säga flera) och om meningarna ska bli korrekta måste man därmed ändra adjektiven "Välkommen", "Vilsen" samt "Bortkommen" till "Välkomna", "Vilsna" och slutligen "Bortkomna" för att få dem att passa till pronomenen "Ni" och "Vi". Vill man däremot säga "Välkommen" får man lägga till singularpronomenet "Du" följt av "är". Så får man naturligtvis göra, men att blanda ska man avhålla sig ifrån dels för att det är ett språkfel och dels för att det är extremt fult i text.
Fel:
Ni är välkommen.
Rätt:
Du är välkommen.
Ni är välkomna.
Förstår ni?
Vi har ofta vår dialekt att skylla på när det bråkar till sig för oss gällande denna skrivregel. Men! Glöm ej: skilj på talspråk och skriftspråk. Dialekt i skrift är charmigt till en viss gräns.
(Den uppmärksamme/a läsaren lägger märke till att adjektivet "Välkomna" även kan vara ett verb, beroende på i vilket sammanhang det används. Visst är det spännande med språk, hehe?)
Kommentarer
ev
Den här är jag fullständigt med på, det förra inlägget däremot var verkligen lärorikt. Jag tycker oftast att jag inte är fullständigt värdelös på att stava, men just det här med grammatik sitter inte alltid så bra som man tror. Fortsätt med dessa inlägg, jag blir så sjukt inspirerad och glad över grammatiskt nörderi!
Sv: Vad kul att du gillar det! Ja, jag håller med. Just grammatik handlar mycket om invanda fel som man själv oftast inte är medveten om, men som kan bli synliga i andras ögon. Jag älskar att språknörda så det kommer förhoppningsvis fler inlägg :) Hoppas allt är bra med dig!
A E L
Jeg å njonny komm då allti å rata ne bosteevränn sämm vi allti ha gjorrt då vi akordera ve varann på fasebokkänn,bärrä sä dö vet...
A E L
Jeg å njonny komm då allti å rata ne bosteevränn sämm vi allti ha gjorrt då vi akordera ve varann på fasebokkänn,bärrä sä dö vet...
Anders: Det är klart ni får skriva på dialekt. Skillnaden är ju att ni VET vad det är för skriftfel ni MEDVETET bryter mot, till skillnad mot de som ovanstående skrivregel berör.