Och ibland när bokstäverna krymper till små obetydligheter.
Jag vet inte men ibland känns det så ovärt att skriva. Jag har haft den här bloggen sedan oktober 2007. Jag tänker på hur många timmar jag tangenterat ned ord som formats till meningar jag vill skriva, alla gånger jag visat bilder jag tagit och de gånger jag tipsat om en extra bra låt. Vad säger den här bloggen er? Ska den finnas kvar? Ibland vet jag inte. Ibland tänker jag att jag bara vill ta bort den. Helt och hållet. Sluta skriva. Bara skriva för mig själv i word-dokument jag aldrig visar för någon.
Många som skriver en blogg skriver för sig själv. Så även jag. Men man ljuger ifall man inte erkänner att man blir glad när man ser att statistiken ökar, att någon okänd läsare kommenterar att man skriver bra, att man hittat ett fint ljus i en fotografi eller när någon säger "Jag läste det på din blogg" när man ska berätta något. Skulle man enbart skriva för sig själv kunde man lika gärna ha en stängd eller lösenordsskyddad blogg som inbjöd noggrant utvalda.
Jag tänker på det jag skriver om. Hur mycket jag visar av mitt liv. Vissa saker väljer jag att inte skriva om och vissa saker tänker jag på i dagar om jag ska skriva eller inte. Jag tänker också på vilka ni är. Många vet jag redan om. Men resten. Ni okända. Jag har inte 348920 läsare, men tillräckligt många för att min nyfikenhet kring vilka ni är ska väckas.
Vi lever i ett ständigt informationsflöde och jag undrar vad det är som gör att man vill se en bild på någons frukost, höra någons mest spelade låt för tillfället eller i bunden, lyrisk form läsa om det man tänker men aldrig vågar säga? Jag undrar vem det är som läser vad en simpel lärarstudent skriver om en kall februarionsdag?
Vad ska den här bloggen vara till för? Ibland är jag bara så nära att stänga ned den.
Foto: Joakim Henriksson, okt 2010.
Många som skriver en blogg skriver för sig själv. Så även jag. Men man ljuger ifall man inte erkänner att man blir glad när man ser att statistiken ökar, att någon okänd läsare kommenterar att man skriver bra, att man hittat ett fint ljus i en fotografi eller när någon säger "Jag läste det på din blogg" när man ska berätta något. Skulle man enbart skriva för sig själv kunde man lika gärna ha en stängd eller lösenordsskyddad blogg som inbjöd noggrant utvalda.
Jag tänker på det jag skriver om. Hur mycket jag visar av mitt liv. Vissa saker väljer jag att inte skriva om och vissa saker tänker jag på i dagar om jag ska skriva eller inte. Jag tänker också på vilka ni är. Många vet jag redan om. Men resten. Ni okända. Jag har inte 348920 läsare, men tillräckligt många för att min nyfikenhet kring vilka ni är ska väckas.
Vi lever i ett ständigt informationsflöde och jag undrar vad det är som gör att man vill se en bild på någons frukost, höra någons mest spelade låt för tillfället eller i bunden, lyrisk form läsa om det man tänker men aldrig vågar säga? Jag undrar vem det är som läser vad en simpel lärarstudent skriver om en kall februarionsdag?
Vad ska den här bloggen vara till för? Ibland är jag bara så nära att stänga ned den.
Foto: Joakim Henriksson, okt 2010.
Kommentarer
Magistern
Om du inte redan visste så jag är en av dina läsare här på bloggen. Jag skulle önska du kunde skriva ett eller två tabun som människor tänker, men inte pratar om. Vad är ditt tabu och var går gränsen?
Mamma
Hej ! Jag skulle sakna din blogg enormt. Det är en lycka för oss som inte längre lever alldeles innpå dig att kunna följa dina tankar och förehavanden.
Dessutom skriver du gudabenådat bra stilistiskt och innehållsmässigt som en riktig svenskafröken.
Kram Mamma!
Dessutom skriver du gudabenådat bra stilistiskt och innehållsmässigt som en riktig svenskafröken.
Kram Mamma!
Anonym
Vi hade kontakt ett kort tag en gång i tiden, men efter det har jag funnit mig själv gå in för att läsa din blogg då och då. Du är enormt duktig på att uttrycka dig, och det krävs väldigt mycket för att jag ska bli imponerad i.o.m. att jag inbillar mig själv att jag har någon sorts, om än mindre, gåva inom samma område=o)
Du förgyller uppenbarligen en hel del människors vardagar och liv med din blogg, självklart ska du fortsätta skriva.
/ främling från det förflutna
Du förgyller uppenbarligen en hel del människors vardagar och liv med din blogg, självklart ska du fortsätta skriva.
/ främling från det förflutna
Jag tror det här med bloggar är något man gör för sig själv, absolut. För att känna att man bidrar med något, för att skriva av sig, för att få liksom bekräftelse på att det man gör eller tänker är bra, hitta andra som är likadana som en själv - det är ett lätt sätt att kommunicera, att vara sig själv och att ibland få andra att våga kommentera, att haja till, att känna "Gud vad bra att Carolina skrev om det här, jag som har funderat så länge..".
Jag älskar hela bloggfenomentet för att det är lika tillfredsställande som att läsa en tidning man verkligen tycker om. Inspirerande bilder, tankar och ännu mer personlighet och det bästa av allt - den tar aldrig slut. Den finns där, gratis och får en att må så himla himla bra.
Du får mig att må himla himla bra. Din blogg med. Så keep on working it. När du själv känner för det. Jag har ups and downs och det är bättre att skriva när inspirationen finns och kanske ta en kortare paus när den fattas.
Puss
Jag älskar hela bloggfenomentet för att det är lika tillfredsställande som att läsa en tidning man verkligen tycker om. Inspirerande bilder, tankar och ännu mer personlighet och det bästa av allt - den tar aldrig slut. Den finns där, gratis och får en att må så himla himla bra.
Du får mig att må himla himla bra. Din blogg med. Så keep on working it. När du själv känner för det. Jag har ups and downs och det är bättre att skriva när inspirationen finns och kanske ta en kortare paus när den fattas.
Puss
A E L
Rata ne de dö tänk bärrä.........
JW
Jag följer bara en enda blogg. Din. Jag öser beröm över mycket du företar dig och din blogg är inget undantag. Även som bloggare är du en klok tjej som utelämnar det mest privata och fokuserar på det som har ett bredare allmänintresse. Du är fascinerande och oavsett beslut så är jag säker på att ditt val blir det bästa för dig.
För att vara självisk så skulle jag sakna din blogg oerhört. Tycker det är intressant att ta del av din vardag, det enkla och ibland tråkiga behöver nödvändigtvis inte vara tråkigt.
För att vara självisk så skulle jag sakna din blogg oerhört. Tycker det är intressant att ta del av din vardag, det enkla och ibland tråkiga behöver nödvändigtvis inte vara tråkigt.
Elisabeth 13,5 mil norr om Umeå
Sedan Du kom in i våra liv, läser jag Din blogg nästan varje dag och jag blir lika fascinerad varje gång. Det finns en sådan härlig energi i Dina texter, Din foton är fantastiska och förgyller den mest grå vardagen. Du har både talang för det skrivna ordet - och en förmåga att lägga märke till och värdera det enkla och fina som finns i vardagen. Jag vill bara säga Tack Carolina, för att Du delar med Dig av Dina tankar och Ditt liv!
Vi ses snart! Kram/Elisabeth
Vi ses snart! Kram/Elisabeth
Peter
Det jag gillar med din blogg extra mycket, är att dina inlägg både tycks vara spontana och arrangerade. Sen håller jag med en av de tidigare kommentarerna du fått på det här inlägget; du är förbannat duktig på att uttrycka dig. Du är estet och svenska lärare, samt en konstnär, vilket sätter sin prägel på denna blogg.
Sen är det faktiskt så att jag gillar att höra skolgnäll, se frukost bilder eller klicka på låt tips, så gör inte min dag mindre värd genom att lägga bloggen i graven!
Sen är det faktiskt så att jag gillar att höra skolgnäll, se frukost bilder eller klicka på låt tips, så gör inte min dag mindre värd genom att lägga bloggen i graven!