I måndags när vi kom tillbaka till Umeå fick jag krampaktigt ont i min mage. Jag tog en alvedon och gick till sängs. Under natten sov jag oroligt, svettades och hade ont i magen. På morgonen efter ex antal toalettbesök insåg jag faktum: jag har mest troligt drabbats av Skellefteås vattenbakterie Cryptosporidium. Efter feber, flertalet nedsvettade tröjor och svimningskänslor är jag inte så kaxig längre.

Det är så himla typiskt. Jag vill vara på skolan nu och förbereda och repa inför vår konsert vi ska ha i maj. Dessutom ska jag jobba i helgen. Ska göra mitt bästa och försöka bli frisk till dess.

Det är i alla fall skönt att ha Silver här. Han ligger nedanför min säng och kikar oroligt upp när jag sätter mig upp för att dricka vatten. Och Johannes, vad skulle jag, en sjuk stackars ynkling, gör utan honom? Han har köpt tidningar, renbäddat sängen och fixat nyponsoppa och fil till mig. Dessutom tycker han att jag är söt trots att jag är sjuk.