Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

En anekdot från Toscana.

2010-05-10 21:41:56 i Allmänt

I augusti 2005 fyllde min käre far de femtio och samlade familjen i en ort i Toscana, Italien och där utspelade sig många familjeanekdoter varav en ni nu ska få ta del av.

Vi bodde i ett slags lägenhetshotell där även lokala ortsbor semestrade då hotellet låg beläget vid en fin strand. Hotellet anordnade varje kväll någon slags (mer eller mindre värd) aktivitet och under tisdagskvällarna stod "Baby dance" på schemat. Storebror trodde att den yngre skaran av kvinnofolk skulle dansa för oss vanliga döda, men jag och lillebror tog saken i egna händer och gick resolut in på aktivitetsområdet för att upptäcka att dessa "unga tjejer/"babes" var små barn, runtdansandes i blöja till sen 90-talsmusik i nån fördömd discotakt. Synen var minst sagt underhållande då Kristoffer inpräntat en annan bild i våra stackars små syskonhuvud.

Babydansandet leddes av en lång, ung man med ett stort afrokrull som prydde hans svettindränkta panna. Jag ryckte tag i Ludvig och sa att dansledaren nog bar peruk och jag råkade dessutom lova att Ludvig skulle få 20 kronor ifall han sprang upp på dansgolvet och ryckte av dansaren peruken. Jag borde vid det här laget känna min lillebror väl, men icket - för rätt som det var sprang han fram och lät dansmannens peruk falla till golvet till de små barnens förtret (för att inte tala om dansmannens!). Stämningen blev rätt avslagen ett tag efter att Ludvig tagit min idé i görandets makt och jag kan än idag känna den italienske mannens kyliga och besvikna blick inborrad i mina stackars oskyldiga, blå skandinaviska ögon.

Hysteriskt skrattande sprang vi därifrån och lät kvällen gå till sitt slut. Morgonen därpå bestämde vi oss för att bada i poolen innan vi skulle låta havets salta vågor svalka våra nordiska skinn. Runt poolen rådde en tidig morgonstämning och hotellets gäster hade ännu inte hunnit stiga upp till den italienska sensommardagen. Musik hördes från högtalarna och jag drog en spontandans i bikini, korta shorts och flip-flops. Rätt som det var kom en lång, ung man fram till mig och sa: Dance, dance! Ja, visst - tänkte jag och lät mig snurras av hans armar - varpå han KASTADE i mig i poolen! Upp reste jag mig och gav honom några arga ord och lät pappa sköta resten.
Ludvig skrattade hejdlöst och hasplade ur sig något om "det är ju han" och så kom några ord om peruk, danskille och 20 kr och med dessa ord i bakgrunden lyckades detektivmamma nysta ur historien om föregående kvälls vadslagning. Då ställde sig plötsligt den äldre skaran av familjemedlemmar på Italiens sida och lät oss små skojare stå ensamma helt blöta, förudmjukade och ja.. säkert: ditsatta.


Vi skulle ha hållit oss till pizzasvullandet.. Italien, 2005.

Kommentarer

KKVL
We are very angry ;)

Skriv en kommentar