Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Om en längtan som inte kommer att besvaras.

2010-01-19 21:46:46 i Allmänt

Idag ringde jag ett samtal som jag har gruvat mig inför i över en månad. Jag har haft ont i magen och varje gång ämnet kommit upp har jag haft en klump i halsen och mumlat något om att det känns jobbigt att prata om det. Ni minns att jag och Patrik var hundvakter till Japp då Göran och Elisabeth var i Thailand. Under de två veckorna började Patrik må riktigt dåligt i sin astma. Patrik har lidit mer eller mindre av sin astma under hela sitt liv och nu är den riktigt dålig. Vi insåg ganska snabbt att våra planer på en liten valp med söta ögon, vassa tänder och mjuk mage inte kommer att kunna fullföljas. När vi hade Bia, schäfertiken från Försvarsmakten, hade Patrik först utsatts för Japps hår under lång tid för att på en gång övergå till att bo med mig och Bia och på så sätt tvingades hans astma att klara av det utan att bli alltför aggressiv. När Bia klarade testerna till försvarets hundutbildning var vi utan hund och så har det varit i två år och på den tiden har Patriks astmaförsvar byggts upp igen och numer reagerar han på en gång av pälsdjur. Detta är såklart en stor sorg och jag är väldigt ledsen över detta, men sätter man det i relation till annat går det såklart att överleva. Jag har andra intressen, även om en hund hade förgyllt mitt liv och gjort mina guldkanter extra blanka. Måste jag välja på en hundvalp och Patrik är valet enkelt. Män som Patrik finns i ett exempel och det kommer jag att vara rädd om. Idag var då dagen jag bestämde mig för att ringa till Gunnel som tillsammans med sin man Björn har Gunhills kennel där jag och Patrik stod på kö på en flat coated retriver-tik till våren. Såhär i efterhand var samtalet inget att vara nervös inför; Gunnel är en person man kan ta sådana samtal med och nu känns det skönt. Ska man skaffa en flat ska man göra det av den kenneln, de är oerhört proffsiga i sitt arbete.

Då jag levt med hund i hela mitt liv kommer det att vara tråkigt att behöva leva det faktum att själv inte få äga en egen hund som man kan träna och tävla med, men detta är alltså fallet och något jag blir tvungen att acceptera.
Men det hindrar mig ju fortfarande inte att tycka att valpmagar är det finaste som finns!




Kommentarer

åh, vi hamnade i samma sits. Jacob är allergisk, vi trodde dock inte att det var så farligt som det visade sig vara. jag är i samma sorg. det känns så trist.. men som du säger, i förhållande till annat är det ju enkelt. but still.
Ida
Det är så tråkigt att du inte fick din valp, vet ju hur du har längtat! Men kan tala om att en liten bebismage också är mjuk och fin ;) Och mot bebisar är ju Patrik inte allergisk, haha!
Thimmie
Vov !



Tråkigt för er med valpen. Själv känns det rätt skönt att inte bli utsatt för vassa valptänder i mina gamla öron.

Jag ställer upp när du vill ta en tur runt byn. Än orkar jag pedala med mina fina flatben.



Thimmie
Thimmie
Thimmie: Hej Timman! Jag förstår dig, men din ålder i vetskap är du godkänd att vila dig på fällen istället för att utsättas för valptänder. Jag vet dock att du gillar att busa så när jag kommer hem nästa gång kan vi ju ta en tur med tegsnäsarna på myrn för att kika på orrar i björktopparna, vad säger du? PUSS!
Anonym
Ett tips de finns väldigt många raser som inte är besvärliga för asmatiker. Tex powderpuff, bichon, Cairnterrier, lhasa apso, pudel osv. De är bara att prova sig fram.
Åh, vad tråkigt, jag är glad att jag sluppit detta dilemma än så länge. Säger som ovanstående talare, Wheten terrier är också en väldigt allergivänlig ras, dock är det nog svårt att hitta någon allergivänlig ras som påminner om flattar.

Skriv en kommentar