And all we hear is music vol.1
Musik är ju som bekant en konstform som gör mig knäsvag, arg, ledsen, förbannad, glad, sprallig och kärleksfull. Det finns inget annat som för mig kan spegla så många känslotillstånd. Av den enkla anledningen kommer jag att starta upp ett musikprojekt här på bloggen med början idag. Projektet kommer att gå ut på att jag radar upp flertalet album i olika kategorier och jag har döpt det till And all we hear is music. Albumen kan tänkas komma tillbaka i olika kategorier. Huvudsaken är dock att jag sprider min absoluta favoritmusik till er! Jag kommer fortlöpande att uppdatera detta projekt när tiden tillåter mig.
Det skulle vara roligt ifall ni hängde på detta projekt genom att antingen skapa egna listor i era bloggar eller kommentera nedan ifall ni tycker som mig, eller ifall ni tycker att jag har en helt förvriden musiksmak!
Idag startar vi upp med de (enligt mig) 10 bästa svenska albumen genom tiderna! Albumen radas upp oinbördes ordning.
- All prayed up av Deportees
- Längre inåt landet (i skarp konkurrens av Den vassa eggen av samme man) av Ulf Lundell
- Thogh, I'm just me av Maia Hirasawa
- Grogrund av Kultiration
- Stjärnorna i oss av Tomas Andersson Wij
- Svarta ballader av Sofia Karlsson
- Skebokvarnsv. 209 av Joakim Thåström
- Med kroppen mot jorden av Lisa Ekdahl
- Saturday Light Naive av Elin Sigvardsson
- Vatten under broarna av Lars Winnerbäck
- From a safe distance av Abalone Dots
- Långa nätter av Melissa Horn
- Me and Simon av Laleh
- Outcast av Bad Cash Quartet
- Hagnesta Hill av Kent
- Veneer av José González
Oj. Det råkade bli 16 album. Jaja. Det här är ju mitt projekt så jag gör som jag vill!
Vi avslutar med denna låt från ett av albumen:
Kommentarer
Men jag håller med Caroline om att Söndermarken är ett strå vassare än Vatten under broarna. Dessutom bör Kentalbumet Hagnesta Hill bytas ut till Vapen & ammunition ;) synes!