Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Ett nystan av ord.

2010-12-05 23:04:18 i Allmänt

Ni vet när man har mycket att skriva men inte vet hur man ska börja. Där är jag nu. Är inte säker på om jag ens ska börja. Om det kanske räcker med att säga att den här hösten har innehållit alldeles för mycket sorg av olika slag. Om jag skulle börja någonstans skulle det ta lång tid för mig att snurra upp orden. Kanske skulle jag sitta här till morgonkvisten och tangentera ned de huvudbryn och den sorg jag tampats med på sistone. Har märkt att det är några - några för många för att jag ska våga öppna mig helt - som läser det jag skriver och jag tycker att det är roligt, men samtidigt lite skrämmande. Exponerat och oskyddat. Allt jag skriver samlas för allmän beskådan och jag har ju själv valt det - och tänker såklart fortsätta skriva om allt som rör sig kring mig och jag vill att ni fortsätter läsa, för jag vill att vi ska göra en bättre vår 2011 än höst 2010. I torsdagskväll kom jag på mig själv att för första gången på länge uppskatta snöknarr, soluppgångar över broar och känslan av att packa in sig i 3 meter långa halsdukar. Att allt runtomkring mig är så himla fint. Jag tycker ju så egentligen men jag har inte kunnat känna så i höst. Jag har bara stängt av för att klara allt. Nu känner jag igen. Det är en bra bit på vägen.


Kommentarer

Mamma
STOR KRAM !

MAMMA
Åh, du skriver precis som det känns. Och det känns. Hoppas flytten och jobbandet gick bra ikväll. Jag saknar dig. Puss

Skriv en kommentar