Utdrag ur "Vinter i Mumindalen" av Tove Jansson. Få författare kan skildra melankoli på ett sätt som henne. "Förresten tänkte han varken ofta eller länge. Han brukade snarare förnimma eller känna efter".

Att tänka tankar är kanske en överskattad drift och egenskap människan har. Kanske borde man istället förnimma. Varseblivning blir mitt nya mål. Tankarna skjuter jag undan. Tänk vad man kan börja fundera av att läsa en helt vanlig bok - som dessutom är en barnbok! Dock är flertalet av Muminböckerna även riktade till vuxna då de i böckerna finns flertalet passager där Jansson skriver om livet ur en vuxens perspektiv, men på ett sätt där barn ändå kan känna igen sig. Att läsa texter handlar ju om den egna tolkningen. Man kan säga att böckernas macrotext, det vill säga dess huvudsakliga syfte och riktning, riktar sig mot barn och att microperspektivet tilltalar de vuxnas tankar.


Jag fascineras av Tove Janssons förmåga att skriva om tiden som något ständigt föränderligt.