Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Inspiration.

2009-09-01 17:51:32 i Studentlivet

Ibland funderar jag på varför jag vill bli just gymnasielärare. Jag har aldrig tvekat på mitt yrkesval och jag har alltid haft en brinnande lust att lära. Lusten att lära har utvecklats till lusten att lära ut. Mina ämnen, svenska och musik, är ämnen man skulle kunna kalla delar av mitt hjärta. Rycks lusten att skriva bort eller om min vilja att spela en dag försvinner kan jag inte bli lärare för då pumpar inte mitt hjärta i en stadig rytm. Jag vill inte bli en död lärare och jag tänker vägra att undervisa om jag inte känner att jag brinner för det jag gör. Tröttnar jag på att undervisa kommer jag att vandra in på någon annan bana. Men vet ni? Det som lockar mig mest till gymnasieskolan är eleverna. För det första har jag alltid älskat social interaktion och de elever jag haft under mina hittills gångna praktikperioder har givit mig fina erfarenheter. De har lockat mig till skratt, fått mig irriterad, fått mig engagerad. De har bevisat att de kan mycket, de har överraskat mig, de har även gjort mig besviken. Och vilka andra människor i vilket annat yrke kan ha en sådan multifunktionell känslobasis? Elever är som färgglada konstverk. Det är olika konstnärer bakom varje verk och det är därför jag vill gå in i hela utställningen med full kraft.

Varför jag nu skriver detta är för att jag idag lyssnade till Gunnar Lindströms föreläsning om didaktik - om undervisningskonst. Gunnar är inspiration personifierad. Sånt gillar jag.

Nu ska jag snart traska eller cykla iväg till Sabina och hennes barn!

Skriv en kommentar