Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Måndag, dialekt och balkongsol.

2009-05-18 13:06:41 i Allmänt

Härligt med diskussion kring trädmysteriet! Jag tror på Linneas eller mammas teori om tromber eller snö.
Är nyss hemkommen från träning och en tre timmar lång föreläsning. Det är så inspirerande att lyssna på föreläsare som brinner för sin grej! Mer sånt! Nu är min plan att surfa runt lite, blogga och därefter ska jag inta balkongen för att sola och läsa på inför uppsatsen och kanske få inspiration till att välja ämne! Ikväll kommer Idamari. Hon ska intervjua Patrik om fotbollsspelandet och jag ska ge henne en stor och stark kopp kaffe! Det vet jag att hon gillar!

Förresten. Idag när jag cyklade hem från skolan ringde jag till min farbror Anders. Mitt i en mening avbryter han mig och säger:

- Du får inte låta Umeådialekten ta över din dialekt!

Hjälp. Jag vill ha kvar min dialekt. Det känns inte kul att den försvinner. En i kören tycker att jag pratar som Malin Moström, men det kan jag inte hålla med om. Men Umeå har påverkat min dialekt, det håller jag med om. Men nu i helgen kommer jag hem och då ska jag bre på med Dalasjöbondska så gott jag kan, för jag vet att den dialekten sitter närmast hjärteroten. Beviset är en anekdot från Göteborg då jag, då snart tre år, står i Anders hall och trängs på väg ut och skriker:

- AKT DÄ!

Vilket på utjämnad dialekt betyder "Akta dig".

Förresten 2. Dagens låt: Det funkar - Vacker. En av de få låtar som blandar vardagsromantik och sommar och frihet och fräknar, avklippta shorts och kärlek på ett bra sätt. Lyssna på den. http://www.youtube.com/watch?v=fpBMkXJVIbo


Kommentarer

Du känner mig allt för väl. Det kommer vara precis det jag behöver.
(Jag tror fortfarande att det är jättestora bävrar!)



Dialekten tror jag inte du ska vara rädd att tappa. Man jämnar nog ut sig automatiskt när man kommer någonstans som inte är hemma men så fort någon hemifrån ringer eller om man åker hem en dag så kommer det naturligt tillbaka. Häromdagen satt jag och pratade med pappa i mobilen på jobbet och så ringde det i växeln. Jag sa åt pappa att vänta, lade ner mobilen, svarade i växeln och tog upp mobilen igen. Det första pappa sa var "Nu kommer du hem innan du blir sthlmare på riktigt!". Men härnere tycker de att jag pratar så himla brett. Beror väl lite på vem som hör också, kanske ;]

Skriv en kommentar