Patrik försvann just ut genom dörren. Han har dugga (ett slags prov inför tenta) på några leder eller muskler eller något liknande. På ryggen bar han en ryggsäck märkt Vilhelmina kommun. Patrik tycker att man kan använda det man har istället för att köpa nytt. Detta gäller dock inte i alla lägen, men en ny ryggsäck köper han icket. Istället går han runt som en lokalpatriot, även om han inte kommer från vilda, vackra Vilhelmina.

Min mamma är en ännu mer utpräglad lokalpatriot. Hon är född i södra Dalarna där det som bekant florerar en hel del dalahästar i olika former. Mamma har tagit fasta på det här med dalahästarna.



När man till och med låter sin lokalpatriotism te sig i uttryck inom julbaket har det gått för långt. Och jag vill inte ens tänka på vilket pill det är med att få loss de där minihästarna från bakplåten utan att de ska lossna ett ben eller två.