Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

När himmelen öppande sina portar.

2009-07-09 20:01:40 i Träning

Idag när jag slutade jobbet vid 16.30 hade jag planerat in en springtur i endera Gammliaskogen, runt Nydala eller på löpbandet på IKSU. Jag rådslog med mig själv ett tag och kom fram till följande för- och nackdelar:

Gammlia:

+ Bra backar.
+ Smidigt då spåret ligger på min cykelväg hem från jobbet.
- Less på Gammliaskogen.
- Våldtäktsfallet förra veckan.
- Risk för regn.

Nydala:

+ Bra med sjöluft.
+ Inte sprungit där på 100 år.
- Jobbigt med blåsten.
- Risk för regn.

IKSU

+ Springa inomhus då risken för regn var överhängande.
+ Möjligheten till att köra exakta intervaller.
- JAG HATAR LÖPBAND
- De är dessutom säkert upptagna.

Med dessa plus och minus i mina tankar bestämde jag mig för Nydala. Jag hann springa 2 km innan himmlen öste ned det överjävligaste ösregn som jag någonsin skådat. Och där sprang jag. Och hade 6 km kvar tills jag sprungit runt den där himla sjön som jag för några timmar sedan hatade och gärna bytt ut till närmsta löpband. Totalt 8 km avverkades och jag var blöt ända in på skinnet och fick stå i duschen i en kvart för att ens bli varm. Bättre löppass har jag haft. Blir jag inte sjuk av detta har jag ett immunförsvar av stål! Jag har trots allt inte varit sjuk sedan julen 2007.


Skriv en kommentar