Jag lyssnade just på ett av de bästa talen jag någonsin hört. Stod i sovrummet och höll som bäst på med garderobsstädningen och tvn är på i bakgrunden där en man från Glada Hudik-teatern talade i Allsång på Skansen. Han har satt upp musikalen "Elvis" som spelas av utvecklingsstörda människor. Han talade om att tro på varje människa. När de utvecklingsstörda skådespelarna kom fick han höra av andra vad de inte kunde. Han bestämde sig då för att ta fram varje enskild individs unika egenskaper och låta dem glänsa i deras kvalitéer och därmed strunta i om de stammade, såg fula ut, började skrika hela tiden eller sa opassande saker under olämpliga tillfällen. Allt det där gav han blanka fan i och satsade istället på vad han kunde ta fram hos varje människa.

Jag vill koppla ihop detta med läraryrket där man också måste våga tro på varje individ. Under min tid som lärarstudent har jag ibland fått höra "Oj, ska du bli lärare.. då får du de tufft med en del elever som bara är på skolan för att bråka". Vet ni? När jag kommer till den situationen, vilket jag självklart kommer att göra (naivitet är den sista egenskap man bör bära på som blivande lärare), kommer jag att tänka på vad mannen från Glada Hudik-teatern sa. Jag tänker vägra att låta elever falla igenom systemet bara för att ingen trodde på dem.