Igårkväll på jobbet när jag hjälpte en pensionär i säng kom jag att tänka på en sak. Jag gillar doften av tandkräm. Den är trygg på något sätt. Och samtidigt förväntansfull. Den påminner om hemma. Första gången man sover över hos en vän. Första gången man står och borstar tänderna tillsammans med en pojke man är kär i. Och så tänker jag på alla klassresor jag varit på. Hur man fnittrande står med sina vänner i pyjamas och borstar tänderna för att sedan krypa ned i sovsäcken som blir alldeles för varm av alla skrattanfall man får. Jag tänker också på alla ridläger jag varit på i Dalarna och hur vi satt uppe i höloftet och berättade spökhistorier till någon blev så rädd att vi alla sprang till toaletten och borstade tänderna för att "avdramatisera" stämningen. Och så tänker jag på körresan till Mosjön i Norge. När halva estet stod och sjöng norska visor med tandkräm fulla munnarna. Det tänker jag på. Bara av att känna tandkrämsdoft.

Idag är jag hemma med feber. Den kom ändå. Trodde mitt immunförsvar slutat att släppa in virus. Men icket. Ska kurera mig idag och imorgon då jag är ledig och sen hoppas jag på att vara pigg till helgen för då jobbar jag. Jag avskyr att vara sjuk och vara hemma. Det är så avgrundsdjupt tråkigt. Därför har jag gjort en lista på saker jag kan göra om jag orkar mellan feberdrömmarna, lite sådär lagomt ansträngande saker:

* Laga byrålådan med skolsaker.
* Rensa skolsakerna inför hösten och sätta vårens papper i en pärm.
* Städa garderoben.
* Städa och rensa badrumsskåpet.
* Plocka iordning i smyckeslådan.

ALTERNATIVT:

Läsa böcker och vila.