Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Reality/fiction

2009-04-20 20:24:00 i Allmänt

När jag fikade nyss såg jag på "Sjukhuset" och började gråta när jag såg en förlossning. I reklampausen slog jag över på fyran och tittade på "Hitta hem" (ni vet det där programmet om borttappade djur/djur utan ägare) och började gråta. När jag tittade i tv-tablån såg jag att fyran senare visar programmet "Spårlöst", ser jag det kommer jag garanterat att gråta igen. Vad händer med mig? Sen när blev jag så här känslig? Det måste vara Patrik som påverkat mig. Han brukar nämligen bli ARG på mig ifall jag inte visar några som helst känslor när känsloladdade scener visas i en film. Jag brukar försvara mig att säga att det är fiktiva scener. Då blir han bara sur.


Kommentarer

Ja, helgen var kanon. Skönt att andas lite norrlandsluft emellanåt. Åhå, du har sett henne alltså? Hur var hon?



Ang det ovan nämnda så kan jag erkänna att jag gråter till precis allt - oavsett om det är högst verkligt eller inte. När det är en riktigt pmsig veckodag kan jag tillochmed (det tar emot att erkänna det) skvala till extreme home makeover!

Skriv en kommentar