Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Långa nätter.

2008-09-30 17:57:26 i Allmänt

8 timmar sömn/natt brukar vara ett krav från min kropp för att orka med dagarna. Jag brukar aldrig ha några som helst problem med att slockna så fort jag lagt mig tillrätta i sängen, så länge jag inte fryser om fötterna, men det är en historia för sig. Inatt sov jag tre timmar. Varför?
Jo. Här är berättelsen om filosofen och drömmaren Carolina.

Vid halv elva lade jag mig i den ensamma sängen då Patrik är borta i veckan. Jag läste ut en bok (som jag ska tipsa er om i ett separat inlägg då boken i sig behöver fullt fokus) och jag lyssnade klart på en ljudbok på mobilen. Klockan slog 00.00. Spökena dök aldrig upp och John Blund, den svikaren, gav blanka fan i att jag påbörjade en grubblingsfas som visade sig växa allt starkare ju längre minuterna vandrade på klockans visare. Bland annat började jag utvärdera mina senaste år. Mycket av tiden som gymnasieelev svischade förbi i mitt inre. Jag upplevde vissa dagar på nytt. I detalj dessutom.
 
Paniken om vetskapen att morgondagen skulle bli tung fick mig att bepröva de olika supertipsen angående sömn. Jag kom på den då briljanta idéen med att lyssna på en självhjälpsbok på mobilen. Jag hatar verkligen självhjälpsböcker, men vad gör man när man inser att John Blund verkar ha glömt bort en och man inte är det minsta trött? Jag lyssnade i 7 och en halv minut och sen klarade jag inte av mer. Orden, meningarna, rösten, kontexten.. allt blev för mycket.

I julklapp fick jag en idébok av pappa som jag då och då brukar skriva i. Jag låg i min säng i 20 minuter och funderade på om jag skulle orka förmå mig till att kliva upp ur min varma säng, traska över vardagsrumsgolvet till bokhyllan och hämta boken. Till sist gjorde jag det. Därefter ritade jag en plan. Planen utvecklades till att bli någon form av analys från mitt förflutna. Jag somnade halv fyra. Jag förstår ingenting av det jag plitade ned under småtimmarna.

När jag väl somnade drömde jag om att jag och två vänner blev förmögna på ett spel vi kom på under vår, under vissa timmar, mycket kreativa gymnasietid. Alltså. Drömmen är delvis en fiktiv konstruktion av det förflutna och även en framtidstro på något som förmodligen aldrig händer på grund av nedanstående anledningar:

* Vän 1 befinner sig på andra sidan jordklotet.
* Vän 2 befinner sig antingen med en gitarr någonstans i Europa eller i Norge som fiskrensare. Sist jag pratade med honom var han i Sverige.
* Vi ritade upp spelplan, spelregler och poängsystem på baksidan av en affisch som jag antingen har
- Hemma i garaget i Dalasjö.
- Glömt den i förrådet i min gamla lägenhet i Lycksele.
- Lämnat kvar den i brorsans gamla lägenhet då vi bodde tillsammans.
- Har den i mitt och Patriks nuvarande förråd.
I sånna fall bör jag gå och kolla. Har på känn att det kan vara värt att kontakta diverse brickspelsbolag eller vad det kan tänkas gå under för term och höra om de skulle vara intresserade av vårt koncept. Dock känner jag att klientelet kan bli aningens bristfälligt utifrån åldersaspekter. Jag känner också på mig att det kommer bli ett aningens tungrott projekt för lilla mig då båda av mina kompanjoner lämnat rikets trygga ramar. Tråkigt för oss. Vi hade kunnat bli miljonärer av mina nattliga drömmar.


Skriv en kommentar