Denna text skrev jag under mitt sista år på gymnasiet. Läs och begrunda!






Goddag ni bakom arrangemanget.

Om man skulle våga kalla det för ett sådant ord.

Snarare ett skämt, ett halvdant försök till underhållning.

Vad håller ni på med? Om ni tror att vi tycker det är intressant, musikaliskt utvecklande och intellektuellt stimulerande att titta på när Kicki Danielsson ryckt upp sig och dyker upp på scenen i en chockrosa kreation tror ni fel.

Tänk om.

Nicklas Wahlgren gjorde ett tappert försök till en ny mikrofonstativchock, a´ la Lena Philipsson, som i sin tur leder detta spektakel. Hon pratar på om sina glasögon, sina kläder och vilka av de medverkande hon tidigare hyst kärlekskranka tankar till. Som om vi skulle bry oss. Själv bryr jag mig inte mycket alls. Anledningen till att jag skriver av mig angående denna melodifestival anno 2006 är att jag tycker att koncentrationen på musikskapandet kommit i skymundan.

Eftersom jag vet hur det känns att ha idétorka, inspirationsbrist och komma på sig själv med att stå och stampa på samma ställe när det gäller konsten att förena toner med text blir jag så frustrerad över att musik bara skapas i syfte av att tjäna pengar. Musiken skapas till att bli en torrvara som sparas på lager. Ytterligare några låtar som säljs till vrakpriser när färskvarorna tagit slut.

 Ännu mer frustrerande är det att Melodifestivalen har lagt så mycket fokus på hur artisterna klär sig (eller inte klär sig), hur sexiga danserna är, och hur många hysteriska tonårstjejer som kommer att ringa och rösta på de där "söta små pojkarna i målbrottet" som Bert Karlsson har fiskat upp på någon sliskig talangjakt.

Om jag fick bestämma skulle alla artisterna skriva musik och text själva, framföra sitt bidrag, gå av scenen och tacka för sig och sedan hoppas på att bli kända i mer än 15 minuter. Men jag antar att jag inte riktigt är rätt person i sammanhanget att tycka. Jag gillar mer skogsnymfer, fioler, trolska stämmor och "knäpp" musik. Men det är klart, radions kommersiella toner når även mig och om jag minns rätt bor jag i ett land med yttrandefrihet.