Ja. Jag är ju inte direkt någon high fashion-modebloggerska, men jag tänkte ändå - generös som jag är - bjuda er på en bild ni sent kommer att glömma. Det är då självaste mig själv i en utav mina ledighetsoutfits son jag så fint döpt det till. Till denna kategori är ett osminkat ansikte ett måste. Vem sminkar sig i sin ensamhet egentligen? Det känns som om denna typ av kostymering brukats ett visst antal gånger för mycket de senaste två veckorna vilket gör min längtan till morgondagen och stundade kursstart om möjligt ännu större!

Det komiska med denna klädsel är det ser ut som att jag stigit rakt upp från sängen och dragit på mig något. Men. Jag har hunnit cykla till Sabina, hämtat upp henne och cyklat till Iksu där vi körde ett styrkepass och avslutade med bålstabilitet. Sen cyklade vi hem till våra hem och sen duschade jag och drog alltså på mig nedanstående kläder. Jag är ju ändå bara hemma. Ingen ser mig. Alltså. Återigen till träningen: jag måste vara den absolut sämsta människa som finns när det kommer till pilatesbollar. Jag förstår INGENTING. Varför gör det ont i nacken hur man än ligger? Varför känns det mer i ländryggen än i den för övningen tänka muskelgruppen magen? Måste höra med någon instruktör snarast, jag vill ju inte träna fel.

Jaja. Bilden var det ja.

Ovanligt sur jag såg ut. Det är ju september och allt! Gaskning!