Jag lagar sällan mat med hjälp av ett recept. Första gången bara. Kanske den andra också. Sedan höftar jag lite hit och dit. Till och med min specialgjorda mango-chutney lagar jag till på Carolina-vis. Idag hände det något. Jag råkade höfta i för mycket sambal oelek. Och det var ingen lek. Ordvits, ordvits. Äsch. Nu ska jag inte sörja. Starkt är bra. Och gott. Nästan. Jag lyssnar på Jan Johanssons album "Folkvisor" där pianot är det ledande instrumentet. Flott.

Förresten. Kan ju berätta en anekdot som brorsan berättade för ett tag sedan. Han skulle laga köttfärssås till ett helt gäng och läste två matskedar  sambal oelek istället för två teskedar..

Nu kommer Patrik hem om en timme! Han ska bli ihjälpussad av mig då! Kanske inte ihjälpussad, något måste ju få finnas kvar av honom så att han håller länge till, men pussar ska han få. Bäst att jag borstar tänderna innan efter den här branden i min mun.