Och helt plötsligt blev det oktober.
Och helt plötsligt blev det oktober.
Jag och september som precis börjat erbjuda varandra våra liv.
Visst tänker du på mig ibland, september?
Jag vill ha kvar din energi.
Jag vill inte lämnas kvar bland murkna löv.
Jag vill finnas kvar bland alla städer och i alla skogar.
Med dig september.
Oktober är väl också helt okej.
Han är bara så disträ ibland.
Svår att omfamna.
Svår att komma in på livet.
Jag är rädd att jag hamnar utanför.
Om allt går åt helvete, september, visst lovar du att du räddar mig då?
Carolina, första oktober tvåtusenåtta.
Kommentarer
Caroline
Fin dikt och fin bild!
anders lidström
mkt fin dikt. här tänker man inte så lite på rismyrliden. det är ett ställe du kan få inspiration av. du har underskattat den byn!