Jag och min kompanjon Jessica boxades ikväll, Punch out. Min kropp dog lite så där halvt. När jag kom hem ville jag inte duscha, inte äta, inte prata, bara vila. Jag gaskade dock upp mig och tog en snabbdusch, fikade (tänkte först äta en gigantisk grötportion, men jag mådde illa på ett konstigt sätt) och sen tvingade Patrik mig att se Gladiator. Han vet när han ska "köra över mig". Han har varit på mig om den filmen i en evighet. När jag är som tröttast har jag inte mycket argument att komma med. Jag såg de första fem minutrarna med halvt igentäppta ögon pågrund av en inte alltför angenäm överdos av tigerbalsam. Efter de fem minutrarna med både vackra hästar och en schäfer var jag fast. Det jobbiga med filmer som innehåller hästar och hundar gör att jag likt Carolina fem år skriker varje gång minsta skärskår drabbar de mina. Godnatt. Det är en dag imorgon med.