Konsten att slå ihjäl dötid.
Här kommer texten jag skrev förra måndagen.
Måndag 13 oktober 16.23
Caféterian rullar ned väggen för att markera att dagen är slut, kaffet är uppdrucket och mackorna med de snålt tilltagna påläggen har möglat.Två studentskor skyndar iväg över golvet och deras högklackade skor ger ett något uppskruvat tempo till deras dag. Längre bort diskuteras helgens festligheter som nu ramats in i studentlivets fotoalbum. En kille, vi kan kalla honom Hampus, berättar yvigt om hur han lyckats komma in gratis på varje klubb han besökte under helgen. Han vet inte hur. Bara att han gjorde det. Det var den största händelsen på länge i Hampus annars så ödsliga själsliv.
Nu börjar ett larm pipa. Inte högt, men frenetiskt. När jag blickar ut över lokalen söker sig min blick upp till kontoren. Genom de välputsade fönstrena skådar jag en herre i de övre femtio som går igenom dagens mailskörd och grämer sig över de uppgifter han ej lyckats lösa under dagen. "De får vänta till imorgon" bestämmer han sig för och tar ned sin Burberryhalsduk från kroken och kastar sin trenchcoat över axeln. Vad vet jag egentligen? Jag spekulerar ju helt fritt.
Det piper fortfarande. Larmet sänder ut ett ilsket men kontrollerat ljud som ackompanjerar doften av 45 kronors-luncher, svagt, utspillt kaffe, sönderlästa ub-böcker och tygdamm från sysalen som fritt svävar omkring och lägger sig som ett täcke och utgör rollen som en utav de mer förnäma toppnoterna till denna måndagen den 13 oktober.
Måndag 13 oktober 16.23
Caféterian rullar ned väggen för att markera att dagen är slut, kaffet är uppdrucket och mackorna med de snålt tilltagna påläggen har möglat.Två studentskor skyndar iväg över golvet och deras högklackade skor ger ett något uppskruvat tempo till deras dag. Längre bort diskuteras helgens festligheter som nu ramats in i studentlivets fotoalbum. En kille, vi kan kalla honom Hampus, berättar yvigt om hur han lyckats komma in gratis på varje klubb han besökte under helgen. Han vet inte hur. Bara att han gjorde det. Det var den största händelsen på länge i Hampus annars så ödsliga själsliv.
Nu börjar ett larm pipa. Inte högt, men frenetiskt. När jag blickar ut över lokalen söker sig min blick upp till kontoren. Genom de välputsade fönstrena skådar jag en herre i de övre femtio som går igenom dagens mailskörd och grämer sig över de uppgifter han ej lyckats lösa under dagen. "De får vänta till imorgon" bestämmer han sig för och tar ned sin Burberryhalsduk från kroken och kastar sin trenchcoat över axeln. Vad vet jag egentligen? Jag spekulerar ju helt fritt.
Det piper fortfarande. Larmet sänder ut ett ilsket men kontrollerat ljud som ackompanjerar doften av 45 kronors-luncher, svagt, utspillt kaffe, sönderlästa ub-böcker och tygdamm från sysalen som fritt svävar omkring och lägger sig som ett täcke och utgör rollen som en utav de mer förnäma toppnoterna till denna måndagen den 13 oktober.
Kommentarer
Emily
Jag var i Umeå den 13:e oktober och tyckte precis att det såg ut som du som satt inne på Eurasia.
Nej, den dagen hade jag fullt upp med skola och kör och dessutom klarar inte min mage av asiatisk mat.