När jag har tråkigt brukar jag roa mig med att skriva ett stycke/dikt/text/dravvel på endast en bokstav. Idag har jag inte tråkigt, men jag kom i alla fall på att man kan skriva en liten roman om vår vintertid. Varje år när vintertiden infaller kommer jag alltid att tänka på Tove Janssons "Mumintrollen". Jag tänker på Lilla My, Snusmumriken, Mumin, Snorkfröken och alla andra i dalen som går i ide. Jag syftar särskilt till den otecknade (vad säger man om program som ej är är tecknade? Spelfilm?) serien om Mumintrollen där vanliga människor går runt iklädda muminkläder och där de under en kall höstdag lägger sig i sina sängar i ett ljust rum högst upp i Muminhuset för att sova under ett ton filtar. Det ser så behagligt ut. Behagligt och fridfullt. Tänk om människor också bara kunde gå i ide? På ett sätt skulle det vara riktigt skönt. Vissa dagar vill man bara inte ha en vardag utan man vill hellre ligga och drömma timme efter timme. Jag kommer med dessa tankegångar att tänka på snölyktor, snöflingor, min älskade Fjällrävenjacka, skridskor på sjön, skidor i spåret och galet mycket snöbollskrig. Vad händer med allt detta om man skulle gå i ide? Vintertid - du är välkommen.



Det är ju skönt för Mumin och hans gäng att gå i ide för då slipper de ju ovanstående filur! Jag var så otroligt rädd för Mårran när jag var liten och samtidigt ville jag att hon skulle komma så det blev lite action!