Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Fjantpoesi är vad det är.

2008-11-06 16:33:21 i Texter/dikter

Och alltid är det
någon
som trotsar morgonens
tystnad
med en viskning.
En svag, men än dock klar
och tydlig.

Minusgradernas frostbitna
morgontimme
värms upp av en blick
för att sedan återigen
frysa ned
till ett kylrums karga sanning.

Och själv står jag kvar,
huttrar, och lyssnar
till viskningen som försvinner
i takt med
att andetagen blir till iskristaller.
Visst är det så:
- Naket, fegt och torsdagmorgon.

Carolina, torsdag 6/11-08

Skriv en kommentar