Angående livet.
Dagens antologitips: Niklas Rådström "Om att komma tillbaka till dikten". Jag har läst den. Jag har inte kommit tillbaka till dikten. Jag har inte ens kunnat formulera ihop några förbaskade små ord sen detta:
Ett Haikumarathon ursäktat i förväg.
2008-04-14
Sänglampan lyser
över orden som präntas
nu när jag skriver
glömmer att släcka
innan mina ögonlock
bara stänger av
hejdå, min onsdag
imorgon kommer din bror
en vanlig torsdag
visst räknar jag tid
precis som du räknar den
tar jag fel kanske?
säg till i så fall
"Typiskt svenskt" tycker du nu
liksom ursäktat -
sådär i förväg
jag ska sluta med det nu
börja ta för mig mer
okej, ett försök;
jag vill hålla om dig nu
och tvinga dig att
räkna till just sju
för tiden tickar iväg
och på sju veckor
vill jag hinna ses
i alla fall nån timme
för att säga hej
för att vara kvar
och för att diskutera
om precis just det -
som faller oss in
och det som lockar just då
vad vill du göra?
Jo. Exakt så var det då. Kanske kvarstår besvikelsen fortfarande. Jag måste ta tag i skrivandet igen. Just det faktum att skrivandet tillhör kategorien av skapande konst upprör mig och får mig att ta till ord som hata. Ja, jag hatar att man måste bli tilldelad gåvan inspiration för att kunna producera, kunna skriva och kunna skapa. Det är en gåva, - liksom musik, konst, film och all form av skapande - att ha förmågan att kunna hugga tag i en liten pyttegren för att sedan skapa ett stadigt träd. Det är eftermiddag. Klockan är 15.11. Jag skyller allt på klockslaget.