När jag kom hem och skulle gå över vägen så kom en buss i hög hastighet och det var nära att jag hade blivit kött och mos om jag inte tittat mig för innan. Bussen som körde om mig var "reklamerad" med en text som ungefärligen löd någonting om att förbjuden trots mot rödljus kostar lika mycket i böter som att byta/laga/fixa fönster. Nu minns jag inte exakt som ni kan märka, men kontexten av det hela var i alla fall att man ska akta sig för böter. Det brukar jag göra. För det mesta. I höstas blev jag och en klasskompis stoppade av polisen för att vi skjutsade samt att cykeln ej var utrustade med det obligatoriska cykelljuset som tyvärr de flesta cyklister saknar under vintertid. De tänker, liksom jag själv; det händer inte mig. Nu är ju såklart inte detta den värsta bötern eller tillsägelsen man kan få. Detta får mig dock att tänka på min relation till mitt kommande läraryrke. Jag kommer att stå inför många elever och det kommer antagligen att lysa om mig vad gällande mina värderingar, min eventuella politiska tillhörighet och min sociala tillhörighet. Jag vet att många lärare försöker dölja det men att det likt förbannat dyker upp även hur mycket man smusslar och håller den neutrala tonen hårt i sin hand.

Endera måste man välja att vara öppen och säga: Hej, jag heter Carolina och jag.. osv. Eller kan man hålla i undervisning under ett helt arbetsliv utan att avslöja något av ovanstående. Det kräver dock, som ni kan förstå, en oerhörd proffsighet av undervisande lärare. Jag är inne på min fjärde termin av tio och har vid det här laget märkt att man som lärare inte bara är ämnes- och kunskapsförmedlare. Man är också en förebild, en ledare, en idol, kanske ett hatobjekt. Man är en förespråkare kring sitt ämne. Man påverkar, man leder. Kanske vilseleder man någon, kanske leder man någon tillrätta. Ämne som ämne och elev som elev. Läraren är alltid en central roll och med det jag vill mena är att jag vill kunna lära mina elever om språkhistoria, grammatik den litterära kanon som finns, och hur man på ett fördelaktigt sätt lär sig läsa, skriva och tala. Med all respekt för att alla elever är olika. Vid min framtida undervisning kommer jag med all säkerhet komma in i ett klassrum med 30 elever och när jag med ett hurtigt tonfall meddelar att de ska läsa exempelvis Strindberg kanske 70 % av dessa elever suckar och ger fan i Strindberg och hans verk. Konsten med att vara lärare är inte att skriva klanderfria momentplaneringar - för det är förhållandevis enkelt - utan konsten är att genomföra dem: på alla elevers olika villkorl och förutsättningar.

Tänk vad bussreklam kan sätta fart på tankarna! Många kanske tycker detta är en aning långsökt, men då vi pratade om just detta under dagens lektion var jag bara tvungen att återknyta mig själv lite i det hela.
För att nu återknyta detta till bussens reklam kom uttrycket PK upp i mitt huvud. Politiskt korrekt. Man hör ofta folk säga: Det känns inte så politiskt korrekt att göra/säga/mena så. Hur ska man tänka?
Utöver exemplen ovan kan jag ta ett exempel som också ligger nära mig. Min blogg. Mina framtida elever. http://www.carpia.blogg.se/
Coolt! Vår lärare har en blogg. Då ska vi läsa om alla smaskiga detaljer som kan framanas genom det hon skriver!

När vi läste svenska 1 (nu läser vi svenska 4) fick vi lära oss om meningen med metaforer.
Metaforer kan användas i olika sammanhang och jag använder de ofta när jag skriver här i min blogg. Men även bildspråk, bildliga uttryck, liknelser och allegorier kan av vissa ihärdiga (och insatta) lösas och då kan det bli jobbigt för den som bloggar om denne ej varit observant om vad han/hon skriver om. Jag vill kunna stå för detta om 30 år. Jag vill kunna möta min framtida arbetsgivare i ögonen efter att hon/han läst min blogg. Mina elever ska kunna komma fram till mig med förtroende trots att jag ibland svävar ut i min blogg och kan verka aningens vimsig. Jag vill gärna passa på att poängtera att jag ser skillnad på min utbildning, min kommande praktik och min framtida yrkesroll och min blogg. Jag både ser och gör skillnad.

Som ett avslut på denna lilla insikt vill jag citera Hugo Ball, tysk författare och scendirektör:
Jag vill driva mitt eget ofog och ha vokaler och konsonanter som passar till det!

Ps: Var aldrig rädda för den absoluta tolkningen.