Idag roade vi oss med att sjunga från naturhuset till humhuset. Hela vägen. Olof tyckte dock att det var lite smått deprimerande att vi sjöng julsånger i mars. Sång som sång, att sjunga är underskattat. Jag ska börja sjunga oftare, så som jag gjorde förut.

Annars har den här dagen mest handlat om mitt värdelösa humör som Sandra försökte bota med en massage. Det var skönt. Tänk om en liten massage kunde bota huvudbryn och andra små otvivelaktiga tankedis, vilken lycka. Bara trycka lite på några ömmande punkter och så vips! Allt blir bra.

Olle Nyman kära läsare; det är helgens musiktips. Jag blev under gårdagen, som var betydligt bättre än denna fredag på alla tänkbara vis, introducerad till Olles underbart kreativa stämma - för ja - han är kunskapskreativ i sin imponerande musikalitet. Han leker för att han kan det. Ungefär som att veta hur man använder semikolon om vi ska snacka språkriktighetstermer. Semikolon används när punkt känns för stort och komma för litet. Jag använder det dock när jag liksom vill hejda meningen för ett slag för att på så sätt skapa någon slags effekt; jag vet dock inte om jag lyckas?
Olle använder ett musikaliskt semikolon, vi kan kalla det för brantbalansering - han liksom töjer på gränserna - och ja, han lyckas med det. Jag önskar att även jag kunde klara av det där med brantbalanseringar och övriga spörsmål på ett högst oklanderligt vis. Men icket.