Om jag vetat då vad jag vet nu.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag ett stall, en stor vedbod, ett växthus, en koja, en slänt som förut var hästhage. Jag ser lite träd, åkrar, skog och om det inte hade varit så förbaskat januarimulet hade jag sett Marsfjällen. Det här med nya år tycker jag om. Jag tycker ofta om nya saker och jag tänker inte försöka sammanfatta året 2007 för det är försent. Årskrönikor skriver man de allra sista dagarna av de berörande året. Dessutom är jag less på alla "årets kvinna", "årets man", "årets replik", "årets sensation" och så vidare.
Nya saker är roliga, de liksom grabbar tag i en och sliter in en i en ny värld av utmaningar, upplevelser och nya tankemönster som jag redan nu kan känna börja ta form i huvdet. Fjärde januari 2008.
Det finns en annan sak jag också tycker om. Det är trygghet. Att titta ut genom mamma och pappas fönster och se samma sak varje gång, fast i nya skepnader beroende på väder - är trygghet. Att blanda det nya 2008 med gamla utsikter (och framförallt erfarenheter) från 2007 tror jag kan bli en lyckad kompott. Fast vad vet jag?
Jag som sitter här halvt sliten, halvt förkyld, halvt trött, men jäkligt inspirerad till skrivandet. Det där med att vara halvt sliten kan man ju råda bot på med en nypa frisk luft och kanske lite smink. Men min kära lillebror brukar bli så upprörd när jag sminkar mig;
"Carolina! Varför sminkar du dig när du har Patrik? Då behöver du väl inte göra dig fin?"
Nej.. kanske inte. Han skulle nog, hoppas jag, gilla mig än om jag var uppstassad från topp till tå, eller om jag låg och krälade i feberdrömmar i nån gammal trasa. Osminkad.
Patrik kommer hit till Dalasjö ikväll. Vi har inte setts på drygt två veckor så det blir kul.
Åter till uppsatsen som faktiskt börjar likna något, efter alla om och men från min egen, ständigt smått prestationsladdade sida. 2008 - visst hjälps vi åt tillsammans?
Nya saker är roliga, de liksom grabbar tag i en och sliter in en i en ny värld av utmaningar, upplevelser och nya tankemönster som jag redan nu kan känna börja ta form i huvdet. Fjärde januari 2008.
Det finns en annan sak jag också tycker om. Det är trygghet. Att titta ut genom mamma och pappas fönster och se samma sak varje gång, fast i nya skepnader beroende på väder - är trygghet. Att blanda det nya 2008 med gamla utsikter (och framförallt erfarenheter) från 2007 tror jag kan bli en lyckad kompott. Fast vad vet jag?
Jag som sitter här halvt sliten, halvt förkyld, halvt trött, men jäkligt inspirerad till skrivandet. Det där med att vara halvt sliten kan man ju råda bot på med en nypa frisk luft och kanske lite smink. Men min kära lillebror brukar bli så upprörd när jag sminkar mig;
"Carolina! Varför sminkar du dig när du har Patrik? Då behöver du väl inte göra dig fin?"
Nej.. kanske inte. Han skulle nog, hoppas jag, gilla mig än om jag var uppstassad från topp till tå, eller om jag låg och krälade i feberdrömmar i nån gammal trasa. Osminkad.
Patrik kommer hit till Dalasjö ikväll. Vi har inte setts på drygt två veckor så det blir kul.
Åter till uppsatsen som faktiskt börjar likna något, efter alla om och men från min egen, ständigt smått prestationsladdade sida. 2008 - visst hjälps vi åt tillsammans?
Kommentarer
Holmsjöbergets Zorro
Tack för att du lyser upp mitt januarimörker med dina språkliga kaskader.
Vi hjälps åt att valla på livets spår under vintern,
lånar varandra peggar i sommar, bär bärbördor under hösten och hämtar gran på egen skog i december. I år ingen köpegran så lillebror blir nöjd.
Vi hjälps åt att valla på livets spår under vintern,
lånar varandra peggar i sommar, bär bärbördor under hösten och hämtar gran på egen skog i december. I år ingen köpegran så lillebror blir nöjd.