Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Bia.

2008-02-27 19:46:45 i Allmänt

Tio personer.
Bland annat världsmästaren i hunddressyr.
En galen nervositet.
En snäll mamma.
En oerhört duktig hund.
Och en fodervärd de ville se mer av.

Superlativen har verkligen haglat över denna dag. Bia testades under ca. 1 timme och utsattes för olika moment. Bland annat testades hennes leklust, kamplust, lusten att söka, hennes aggresivitet, hennes vilja att vara föraren till lags och så bedömdes hennes fysik.
Juryn ville ha en slags reaktion från Bias håll vid de olika momenten och hon klarade testerna.  Bedömningsgruppen var nöjda med hennes insats och tar imorgon med henne till Märsta där hon sätts i ännu utförligare tester. Framförallt krävande. Hon kommer att testas ca. 2-3 månader till och därefter utbildas hon till hennes huvudsakliga uppgift, vilken de bestämmer under testernas gång. När Bia är färdigutbildad sätts hon i tjänst och placeras ut i något förband runt om i världen. Ludvig tyckte det var coolt och sa något i stil med:
Åh, då kan vi se henne på tv när de visar krigsbilder från Afghanistan!

 Det är inte vilka hundmänniskor som helst de där folket upptäckte jag. Det kan sitt jobb och vill ha hundar de kan utveckla. Självklart var det hårt att lämna tillbaka henne till Försvarsmakten, men samtidigt är jag så nöjd över henne och vill att ett proffs ska träna henne till att bli en kanonvovve. Jag har inte riktigt den kapaciteten. Ändå trodde mamma nästan att de ville ta in mig också. Micke Pauno var ivrig att ge mig ett "specialerbjudande", som han kallade det, gällande deras topptikar. Just nu känner jag mig dock rätt mättad. Jag måste få landa.
Något jag vill passa på att poängtera när jag ändå är igång och skriver är att jag inte vill ta åt mig all credit själv. Några som hjälpt mig väldigt mycket under detta år är Patrik, mamma, pappa, storebror, Elisabeth och Göran.

Under Bia-året har jag lärt mig mycket. Både gällande schäfern som ras och individ såklart, men även om mig själv. Det krävs en viss diciplin har jag märkt. Och som sagt, jag måste få landa. Och vila.

image41


Kommentarer

emma
Nu sitter jag har och berattar stolt om min kara barndomsvan som har tranat upp en supervovve som ska jobba for forsvarsmakten! :) du ar sa duktig!
Det kommer att bli tomt utan Bia, men jag tror att hon kommer att sköta sitt jobb väldigt bra. Du har gjort ett sjuhelsickes arbete. Klapp på axeln!
Carolina
Tack så jättemkt! :D Vad glad jag blir!
Stackars! :(
Tycker synd om dig Carro som inte längre har Bia vid din sida. Förstår det känns som ett stort hål. Kommer kanske kännas ännu mer när du inte har 9åriga flatcoated retrievern Thimmie där vid din sida, utan sitter ensam i lägenheten här i Umeå och blickar mot Bias hörn.

Men du har gjort ett grymt bra jobb med Bia må jag säga. Du får känna dig riktigt stolt. Jag gillade Bia från första gången vi sågs. Och hon verkade gilla mig också som tur var, även om jag fick en utskällning en gång :D

Vi hörs snart! :) kramar

Skriv en kommentar