Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Sensommarsemester.

2008-08-21 11:55:49 i Texter/dikter

I takt med regnet rinner sommaren bort.
Jag undrar var den tog vägen.
Egentligen.


Jag antar att hela augusti handlar om ett avsked.
Ett avsked innan september.
Ett avsked innan augustis kusin knackar på.
Månader är ju inte bara ett blad i almanackan.
Jag älskar att ha sensommarsemester.
Jag älskar att ha tiden för mig själv.
Att ensam få plocka av de sista från hallonbuskarna.
Att ensam få ägna dagar till att läsa och tänka.
Att välja precis vilka man vill ägna de lediga dagarna åt.
Det tråkiga med sensommarsemster är att man
inte riktigt får visa allmänheten sina lediga dagar.
Dagarna då de gick att sitta ute
och äta frukost är förbi sedan länge.
Regnet har tagit över.
Dukarna på borden har blåst iväg.
Blommorna har vissnat.
Man vill ju visa att man har semster.
Kunna mysa med det på ett offentligt sätt.
Efter en sommar av slit känns det så mycket bättre.
Varför är det så egentligen?
Varför tycker man att det är skönt med semester i ensamhet
samtidigt som man önskar att andra var avundsjuka
och också ville ha semster när man själv har det?
Augusti är en knepig månad.
Som ett litet utfall i kalenderåret.
Ett sista hopp för sommaren.
Ett sista hopp för en årstid Sverige
aldrig lärt sig hålla fast vid.
Ett sista hopp för oss ensamma semsterfirare
som trivs med gamla hallon,
ensamma stigar och regn
som sköljer bort de sista av sommaren.


C - aug 08.



Kommentarer

Där satt den! Känner precis så!!
Bra skrivet ju! :)



/Wizy
Fint!

Jag vill att sommaren ska göra ett sista dödsryck!

Skriv en kommentar