Barnens förebilder?
I helgen var jag, mamma, Idamari, Emily och Nikki och kollade på när Ludvig spelade fotbollsmatch. Mitt under matchen började en fotbollsförälder skrika och gorma åt sina spelare (ett umeålag). Man kunde nästan tro att han var någon slags assisterande tränare som inte begriper sig på gula kort och andra spelförseelser. Under några rafflande matchminuter fick han dåndimpen och började härja mot domaren. Då ryckte vi ut och lärde upp denna fotbollspappa. Man kan ju förstå att det finns barn och ungdomar som skriker könsord rakt över diverse spelplaner och tävlingsarenor när det finns föräldrar som aldrig hört talas om gyllene regeln, rättvisa och att hellre hålla käften om de inte har något snällt att säga. Under mina år som ponnyryttare mötte jag många idioter till föräldrar ute på tävlingar och träningar och det skrämmer mig att jag inte ens blir förvånad när deras barn växer upp till liknande ragator. Var tog all stöttning, laganda och uppmuntran vägen?