Jag heter Carolina och bor i Dalasjö, en by i Västerbotten, tillsammans med min sambo Christoffer, vår son Vidar som föddes i januari 2016, jämthundarna Jax och Major och ett gäng hönor samt en tupp. Jag arbetar som gymnasielärare och tycker om hundar, att prata jättefort, sjunga, skratta, träna, friluftsnörda och hitta på nya projekt. Just det: jag gillar Tove Jansson väldigt mycket också. Och att läsa och skriva.

Dessa dokumentutskrifter..

2007-10-24 15:11:03 i Studentlivet

Dagen börjar med att klockan ringer. Egentligen gillar jag inte riktigt verbet "ringer". Ett alarm som ställs i syfte för att väcka en sovande individ dånar snarare. Eller vibrerar ilsket på nattduksbordet. Onsdagmorgon 24/10. Alexandra fyller år. Vi har litteraturseminarie om Bengt Brodows bok "Perspektiv på svenska". Jag och Idamari ska köra ett mördarpass på Iksu vilket inkluderar 1 h bodypump + 40 spinning. Oh Lord.
Jag kliver upp ur sängen, klär på mig, går ut med Bia, kommer in, käkar frukost, byter om, borstar tänderna och cyklar iväg, smått stressad som vanligt. Kommer in till klassrummet och utför det som står på dagordningen; skiva, diskutera och få information om den kommande praktikmånaden. Än så länge är dagen lugn och sansad, även mitt humör.

Så kommer vändningen. Jag går till språklabb i syfte att skriva ut hemtentamen som bearbetar ämnet "textanalys". Redan då smått irriterad då jag (som vanligt) inte riktigt är nöjd över det jag åstadkommit. Kommer till dörren och ska slå koden och dra kortet.. kortet ja.. det är hemma i min börs. Springer upp igen till Humfiket och lånar Sandras kort. Sätter mig vid en dator och upptäcker att usb-minnet inte fungerar. Går till nästa dator, nästa.. och nästa. Inget "varde ljus". Traskar (eller snarare klampar argt) iväg till UB. Pratar med en bibliotikarie som säger att man tydligen kan gå till en "styrdator" som tar alla former av usb-minnen. Det gjorde den också. Men i ett oerhört kryptiskt format som ej gick att ändra, inte ens med hjälp av alla möjliga datakunniga människor som då var tillgängliga i salen i fråga. Till saken hör också att datorn var styrd efter en skrivare som skrev ut dokumenten i LJUSGÅRDEN (för er ickestudenter kan jag meddela att ljusgården är beläget många steg bort från UB. Ingen hit direkt.) Bestämmer mig för att cykla hem, hämta börsen och cykla till det lokala biblioteket som tar 2 kr (hycklare!) mer kopia och utskrift. Nöjd cyklar jag hem för att äntligen få käka något i förhoppning att stabilisera mitt fallande blodsocker (och humör). Då fastnar koftans knytjävlaherkesband i DÄCKET PÅ CYKELN så jag är 1 tiondels sekund att falla i asfalten. Jag klarar mig som tur är och får som pris för detta stå i ungefärligen en kvart för att dra ut bandet för att kunna fortsätta cykla hem. När detta skrivs är jag välbehållen och hemkommen.
Ni som känner mig vet att jag brukar stoltsera med att jag nog måste vara Alexander Lukas själsfrände eller liknande då jag hela tiden har sån omotiverad tur. Inte längre. Jag säger härmed upp bekantskapen med herr Lukas.

Kommentarer

idamari
Jag garvar högt!

Skriv en kommentar