Sestina till ett hjärta på realisation.
Vill redan nu passa på att ursäkta mig för första strofens sista vers som bryter mot sestinans strikta uppbyggnadsregler. Att skriva en sestina är ett rent helvete. Kort sagt. För det första består den alltid av sex strofer innehållande sex rader och på slutet en såkallad "tornado" om tre rader. Versfötterna håller sig till fem jamber per rad och eventuellt kan ett extra taktslag förekomma. Det svåra är att slutorden i första strofens verser (rader) återkommer som slutord i resterande strofer - i FÖRUTBESTÄMD ordning. Därav helvetet. Man blir som ni kan förstå rätt bunden, och samtidigt, enligt mig, "tvungen" att skriva klart om man väl påbörjat denna form av diktande.
Som sagt; "Enkelhetens faktum. Svårighetens mysterium." innehåller 4 extra taktslag, strängt förbjudet enligt sestinadiggare, men jag håller mitt på det torra och hänvisar till min amatörmässiga känsla kring just Sestinor. Nedan finns att läsa min alldeles första Sestina.
Sestina till ett hjärta på realisation
Jag undrar när tankarnas ord tog slut
och vem som hindrade dem att stilla gro.
Kanske slår de rot vid tidens avbrott.
Kanske vill de hitta en själ hos mig.
Kan jag fånga dagen med lövknaster?
Enkelhetens faktum. Svårigetens mysterium
Varje gång jag finner ett mysterium
slutar det med att jag ger upp och tar slut.
Kan man ordna allt med lövknaster?
Skrapa bort frosten och se allt sakta gro?
Bollar har rullat mellan dig och mig
och jag antar att de har gjort ett avbrott.
Det är svårt att kalla stunder "avbrott".
Att kalla möten för mysterium.
27 sorters te finns hemma hos mig,
samtliga sorter borde snart ta slut.
Hur gör folk när de får saker att gro?
Hur gör de när de samlar lövknaster?
Mitt bland ekon av våra lövknaster
samlar jag ihop mig till ett avbrott.
Det finns annat än hjärtan som kan gro.
En guide löser gärna mysterium,
undersöker - finner väg till ett slut.
Önskar att du vill bli en vän till mig.
Önskar att du när du vill ringer mig.
Vill att du ler när du hör lövknaster.
Vill att du skrattar när jag säger "slut"
och hejdar mig när jag tänker "avbrott".
För jag löser gärna mysterium -
om det byggs upp på att vänskap ska gro
Trygghet är väl att se någonting gro?
Jag hoppas inte jag missminner mig.
Vill tro att jag kan lösa mysterium.
Att skapa harmoni med lövknaster -
är att kalla tiden för ett avbrott
Och jag hoppas att det inte tar slut.
Jag vill hindra ett slut, och säga "gro"
till ett stilla avbrott intill mig.
Som lövknaster befriar mysterium.
Carolina, nov 2007.